1
Skrivet den 30 januari, 2015 av Catherine Keith i Blogg
 
 

Att träna i Kina

Idag har vi på Motkina.se det stora nöjet att presentera vår nya skribent Catherine Keith, från Minnesota men nu på plats i Shanghai där hon jobbar som konst-, musik-, och engelskalärare i en internationell grundskola. Catherine tillbringade 2006-2007 i Norrköping som utbytesstudent och har sedan dess bland annat jobbat som svenskalärare på språkläger för ungdomar i USA. Det här är Catherines första inlägg där hon bloggar om att träna i Kina.

träna i kinaJag sitter med korslagda ben, händerna på knäna och försöker andas djupt. Ljuset från 75 (jag har räknat dem) lampor strålar ner mot mina stängda ögon, och Katy Perry spelas på högsta volym precis utanför rummet där jag deltar i dagens yogaklass.

Alla vet att luftkvaliteten i Kina har blivit värre och värre under de senaste åren. Nu, speciellt i storstäder, betyder det att luften är så farligt att det oftast är bättre att inte träna över huvud taget, än att träna utomhus. Man ser sällan någon som löper i gatorna, jämfört med städer i Västvärlden, där det är vanligt att se folk som motionerar överallt. Därför är det viktigt att bli medlem i ett gym om man vill hålla sig frisk och hälsosam i Kina.

Det finns många olika gym att välja mellan – eller det gör det i alla fall här i Shanghai, där jag nu bor. I småstäder kan det vara ganska svårt att hitta ett bra gym. Gymmen i Shanghai varierar stort i både pris och utbud, beroende på var det ligger någonstans.

I Kina kan man pruta på allt

För några månader sedan blev jag medlem i ett gym som ligger nära min lägenhet i centrala Shanghai. Kostnaden för att få träna där var egentligen 660 kronor i månaden (och skulle gå upp till 880 efter att gymmets swimmingpool öppnade den 20:e oktober 2014), men som mycket annat i Kina kan man pruta för att sänka priset. Till slut kom vi överens om att jag skulle betala 400 i månaden, som jag är glad över, eftersom poolen fortfarande inte har öppnat nu i slutet av januari 2015.

Jag var rätt imponerad första gången jag gick in i gymmet. Det är stort, ljust, och rent – kanske på grund av den gamle mannen som jämt går runt och moppar golvet, trots att det inte ens är smutsigt. Det finns gott om löpband, maskiner och vikter. I mitten av gymmet finns det ett stort rum med glasväggar som används till yoga, pilates, dans etc.

Min första upplevelse i glasrummet var en lektion i ”Folk Dance”, som leddes av en kvinna vid namn Mini. Jag slog upp glasdörren och väntade med ytterligare tre kinesiska kvinnorna som också skulle vara med. De kikade osäkert på mig, och till slut sa en tjej på engelska ”går det bra om vi kör jazzdans istället för folkdans?” Jag var lite besviken eftersom jag var nyfiken på folkdansen, men sa att det var ingen fara. Därefter kom Mini in i höga klackar och en tracksuit som avslöjade hennes ”tramp stamp”-tatuering på ryggen. Hon satte på en hip hop-sång på sin iPad. Det tog mindre än en minut tills dess att jag förstod att ”jazzdans” inte riktigt var vad jag skulle beteckna som ”jazzdans”, utan snarare något som liknar strippdans. Jag, i min osexigaste outfit, fortsatt med lektionen i en hel timme medan jag försökte att inte brista ut i skratt, observerad av alla gymmets besökare genom glasväggarna.

Jag är tillbaka i yogasalen, under de 75 lamporna. Katy Perrys låt har fått ge vika för Pitbull och Ke$ha, precis det man behöver för att rena själen. Jag och de andra deltagarna – inklusive en 14-årig pojke iklädd jeans och en sweater – sätter igång med yogaposerna. Efter ett tag, när jag ligger på sidan i en båtpose ställer sig instruktören över mig. Utan ett ord tar han plötsligt tag i min hästsvans och drar mitt huvud till rätt position. Tydligen är det lösningen när eleverna inte förstår alla muntliga instruktioner på kinesiska.

Att träna i ett kinesiskt gym är väl kanske inte direkt samma som att träna i ett gym hemma, men mina lungor tackar för att jag gör det i alla fall.


Catherine Keith