0
Skrivet den 9 december, 2013 av Sofia Staffas i Blogg
 
 

En bit ur Genghis Khans land – västra Mongoliet

en evighet och två dagar 1081

Har du funderat på att få en inblick i barbarernas land? Få komma så nära naturen som det bara går? Har tanken att besöka Mongoliet slagit dig? Du kanske inte vill besöka Ulaanbaatar utan funderar på att ta dig till nationalparken i väst där floden är mjölkvit av glaciärens vatten eller få se hur livet i en geer kan vara så simpelt? Få dricka mjölkte tills du bokstavligt talat vill hota den som kom på mjölkteet?

Mongoliet är stort och avstånden är långa speciellt när det oftast inte finns någon asfalterad väg. Att besöka västra Mongoliet är verkligen något ut över det vanliga. Det går att ta sig till Mongoliet från Kina genom flera olika vägar. Det här inlägget kommer att handla om hur man tar sig in från Xinjiang provinsen via gränsområdet i Takashiken, i nordvästra Kina.

Ta sig hit:
Det enklaste sättet att ta sig till Takashiken är att starta i Urumqi, provinshuvudstaden i Xinjiang. Därifrån går det långdistansbussar till Qinghe klockan 6 varje vardag, men räkna med förseningar. Bussen tar drygt 8 timmar och när vi åkte var vi framme i Qinghe runt 4 på morgonen. Från Qinghe går det att ta både minibussar samt vanliga bussar upp till Takashiken. Det tar ungefär 4 timmar och kostar 28 kronor per person. Det finns massvis med minibussar vid busstationen men ha i åtanke att de inte lämnar stationen förrän alla platser är tagna eller betalade. Det går alltså inte att veta exakt när minibussen kommer fram till området. Åker du minibuss blir du avsläppt inne i samhället och därifrån är det ca 15 minuter med bil. Det åker runt minibussar som frågar om du vill åka med till gränsen. Det kostar 20 kr. Tar du buss släpper bussen av dig vid gränsen.

Det går även att hitta en minibuss som kör dig mellan Urumqi och Takeshiken vilket tar ungefär 7 timmar. Vi var totalt 6 stycken i bilen (en mongolska fick ligga i bagageutrymmet under hela färden). Erika och jag betalade tillsammans 400 kr, men var beredd på att de kan försöka lura dig på pengar genom att bara utan någon anledning höja priset när du har kommit dit. Bestäm ett pris innan du sätter dig i bilen och stå på dig. Du ska inte behöva betala 600/500 RMB för två personer.

Sevärdigheter:
Takeshiken är ett litet samhälle med nästan ingenting i staden. Staden liknar en övergiven filmscen med två stora paradgator med några byggnader längs båda sidorna. Detta är det närmsta du kan komma den mongoliska gränsen. Enda anledningen till att stanna här är för att ta sig in i Mongoliet. Miljön är dock väldigt häftig. Det är ett cowboylandskap med örnar som seglar över hela staden.

Äta :
Det finns gott om matställen runtomkring stadens marknaden där du hittar mat för ungefär 25 RMB. Vi åt en MAGISK kyklingrätt med upphettade grönsaker och perfekt ris. Det var en trevlig skillnad då maten, enligt oss, inte är jättespännande i de områdena.

Boende:
I Takashiken finns det två stora hotell – det går inte att missa dem för det finns inte så mycket annat i samhället. Däremot vet jag inte om de tar emot utlänningar. Det kan vara bäst att kolla upp detta i för väg – det är lång väg till närmsta stad! I Qinghe skall det finnas enstaka hotell som tar emot utlänningar. När vi kom dit, klockan 4 på morgonen, provade vi vår lycka på 5 olika hotell men ingen av dem tog emot oss.

Till Mongoliet:
Gränsen är öppen på vardagar från 8 – 18 från Mongoliet) och 9 – 18 från Kina och är lunchstängd från kl 12-14. Det är inte värt att vara där extra tidigt om du åker in från Kina, men kommer du från Mongoliet kan det vara bra att vara där i tid då det bildas mycket kö och gränskontrollen in till Kina är betydligt striktare än om du skall ut. Förvänta dig inte att gränspersonalen kan varken engelska eller kinesiska (när du väl kommit in till Mongoliet). Det finns en hel del kazaker i området som inte  ens talar någon mongolska och enbart konverserar på ryska eller kazak. Tips är alltså att ladda upp med bra språkappar – det önskar jag verkligen att vi hade gjort! När du väl är igenom kontrollerna väntar minivans som tar dig till närmsta större stad. De flesta går antingen till Bayan Olgii eller Khovd. Upprepa ortsnamnet du skall till tillräckligt många gånger så kommer du tillslut hitta en van som tar dig dit. Minibussarna väntar även här tills alla säten är fyllda (ofta överfyllda). Vi åkte till Olgii och det tog oss totalt 3 dagar på vägen då bilen gick sönder två gånger och vi var strandade mitt på slätten i 24 timmar. Till Olgii betalade vi ca 250 kr per person.

Tänk på :
Växla pengar – varken Takashikens enda bankomat eller bank (!!) tar utländska kort. Det går dessutom varken att växla eller ta ut pengar i Qinghe. Se därför till att ful-växla pengar på Bank of China i Urumqi. Egentligen så går det inte att växla pengar i staden, men på alla stora bank of China i Urumqi finns män som sitter på ett kontor och tar emot utländska valörer. Det går även att växla RMB mot mongolska Turkir på en av de små shopparna på marknaden (parallellgatan av busstationen) i Takashiken. Det går att använda de vanligaste bankkorten i de större städerna.

Bussfärden – Ladda upp med mycket snacks och vatten. Bussen stannar till i 15 minuter för att tanka och låta de kinesiska männen röka och gå på toa. Det är en lång och ansträngande färd och då kan det alltså vara bra att ha med sig något som håller blodsockret uppe. Se till att ha passet nära till hands då bussen stannar för en passkontroll, i och med att det är nära gränsen och militära områden. I och med att du är utlänning kommer du få svara på frågor ställda av gränskontrollanter, kan du inte svara på frågorna är det nog inte särskilt allvarligt.
Gränskontrollen – Att passera över gränsen tar tid och hela ditt bagage gås igenom. Har du dator eller ipad med dig på resan går gränspersonalen även igenom dessa för att se till så att du inte har förbjudna filer som t.ex. Facebook app. På väg in i Kina kan det även hända att de tar ifrån dig din reseguide om den har en karta som inkluderar Taiwan. Det låter absurt men händer så riv bort den sidan och sedan kan du ju alltid tejpa fast den igen. Detta händer inte om man flyger in i Kina!

Från gränsen – Att resa i Mongoliet är inte som att resa i Kina. Var förberedd på det!  Resan kommer att ta tid och du kommer att få sitta och trängas med 5– 10 andra personer tills du kommer till din destination. Minibusschauffören stannar precis när han (ja, det finns inga kvinnliga chaufförer i Mongoliet!) önskar för att gå på toa, äta, dricka mjölkte, dricka mongolisk vodka eller sova. Ha tålamod och framför allt mycket med tid så att du inte känner dig stressad. Gör dig redo för någonting helt annat!

Telefonnät – Mongoliets mobilnät är väldigt dåligt så förvänta dig inte mycket till täckning när du är på väg till någon av de större städerna. Satsa på att sms:a istället!

Du kan även läsa om resan som vi gjorde :
Genghis Khans land
En första etapp
Steg 1
Örnarnas stad
I ett ingenmansland en muta senare
Från glaciärens kant
När svensken i mig rasar
En omöjlig kärlek
Om en geerIngen fest som ett kazakparty


Sofia Staffas