0
Skrivet den 30 april, 2015 av Erika Staffas i Blogg
 
 

Erikas WTF-moment från Kina

Den här veckan har vi på Motkina.se temavecka på temat ”Resa”. Ni kommer under hela veckan få möjlighet att läsa om hur det är att resa i Kina och spännande platser från hela mittens rike, förhoppningsvis kommer vi kunna inspirera till just din nästa resa. Har du besökt något av våra resmål, eller har du något resmål du bara måste tipsa om? Lämna en kommentar nedan! 

Första gången jag var i Kina var i samband med en backpackingresa år 2011. När jag ser tillbaka på det så här i efterhand var det 1,5 månad av totalt kaos. Jag trodde malligt att jag ändå hade lite koll på Kina, med 3 års kinesiskastudier på gymnasiet i bagaget, och inte trodde att det skulle bli så farligt med kulturkrockarna. Jag hade inte kunnat ha mer fel. Det här är en av mina många märkliga historier från det stora landet i öst.

åka buss i kina

Historien börjar när min bästa kompis Bellsan och jag befann oss mitt längst fram i en lång rad människor på en tågstation i Guilin, efter en vecka i Yangshuo. Planen var att ta oss till Shanghai via tåg, men som det föll sig fanns det inte en endaste biljett dit under de kommande dagarna, förutom 15 timmars ståbiljetter 2 dagar senare, vilket vi inte var så sugna på då vi redan spenderat några dagar i Guilin.

Rätt som det var dök det upp en tant med en lila permanent, max 1,50 cm lång och en stor vårta på högra kinden. Hon förklarade att hon ägde ett bussbolag och av en händelse hade två biljetter över om 2 timmar som skulle ta oss till Shanghai på enbart 17 timmar. På bussen, deklarerade kvinnan, skulle det finnas AC, breda sängar och fräsch toalett. Vi var mer en nöjda och satte av för att äta någonting för första gången den dagen, som redan hade slagit över kl 14. Vi hade gett oss av från Yangshuo tidigare samma morgon och med nöd och näppe hunnit med bussen vi avsett.

Vi skulle just få in maten, vid ett litet hak ca 15 minuter från stationen, då den lila permanenten som av ett under dök upp och sa att bussen var tidig och att vi var tvungna att följa med henne på en gång. Maten paketerades in i lådor innan vi hann blinka och vi fick tvinga tanten att vänta på oss, så vi kunde köpa proviant inför den 17 timmar långa resan. Planen var att vi skulle ta en jeep från stationen och möta bussen på en motorväg utanför Guilin. Länge körde den smockade jeepen med oss och 6 andra kineser i efter att vi bokstavligt talat krälat oss in i baksätet, utan att veta när vi skulle stanna, eller hur länge det skulle dröja innan nästa buss dök upp.

helvetesresan

2 timmar och 3 råttor senare hade vi gått av och stannat till vid en restaurang på en plats som gud måste ha glömt bort. Våra 6 medpassagerare som också skulle med nästa buss började skrika om att de såg bussen, och efter några sekunder såg även vi den, på andra sidan den fyrfiliga motorvägen, 20 meter bort. Med våra 30 kg tunga rullväskor i händerna tog vi sats med bultande hjärtan, sicksackandes mellan bilarna, över ett 4 meter djupt vattenfyllt dike, över ett staket och genom nästa strida ström av bilar som tutandes passerade förbi.

Med hjärtat i halsen tog jag ett steg upp på bussen, men jag hann inte långt, för rätt som det var skrek någon någonting, och kastade någonting på mig. Sekunden senare tvingades jag dra bort en främlings vattniga tuggummi ur mitt hår med mina nymanikerade naglar, samtidigt som folk börjar skrika åt oss att vi skall ta av oss skorna. Allting luktade av kiss och toalettdörren small högljutt i varje kurva. Överallt stirrade nyfikna och sömndruckna ögon och inte en endaste säng fanns till övers. Vi stod upp och tittade på varandra med våra klackar i händerna. Hur i helvete hade vi hamnat här? 

Sekunden senare tvingades jag dra bort en främlings vattniga tuggummi ur mitt hår med mina nymanikerade naglar.  Hur i helvete hade vi hamnat här?  

Till slut var det någon som förbarmade sig över de konstiga bleka flickorna och uppmuntrade 5 personer och ett 10-årigt barn längst bak i bussen att ge oss lite plats. Jag hamnade i ett bagageutrymme, vilket gav mig utrymme till att ligga i en halvutsträckt fosterposition medan Bellsan fick skeda med en äldre dam och hennes dotter i gången. Det var varmt och vi var tvungna att lägga alla våra kläder under oss, så att vi inte skulle bränna oss på ångorna som dunstade ifrån motorn nedanför. Senare upptäckte vi att Bellsans dator hade smält på grund av den höga temperaturen. När den 3 cm bruna kackerlackan försvann i sängen ovanför mig, bara 20 cm från mitt ansikte, hade jag inte ens kraft nog kvar för att röra mig.

Ca 30 timmar senare svängde bussen in i Suzhou, där vi fick vänta i tre timmar innan vi kunde ta oss till Shanghai. Vi hade varken ätit eller druckit under färden för att inte behöva använda bussen toalett, knappt sovit och varje gång jag hade vaknat till hade jag varit tvungen att hårdhänt putta bort den snarkande illaluktande mannen bredvid mig (och bredvid hans fru) som ”råkade” lägga armen om mig medan han sov.

När vi fått ögonkontakt drog han ned byxorna och började runka, mitt framför våra ögon.

Väl av bussen satte vi oss vid en damm för att samla lite kraft, men plötsligt tjattrade 20 personer runt oss. Vi hade fällt upp våra solparaplyer för att få en sekunds ro, men skaran som var samlad runt oss nöjde sig inte och blev mer och mer exalterade ju mer vi försökte ignorera dem. Ganska kort därefter turades de mycket roat om att kika under kanten på paraplyerna för att försöka få kontakt med de allt mindre roade tjejerna. 15 minuter senare, när skaran gett upp om att få kontakt, föll våra blickar på en polis som stod på andra sidan dammen där vi satt. Han stirrade pillemariskt mot oss. När vi fått ögonkontakt drog han ned byxorna och började runka, mitt framför våra ögon. Vi drog ned paraplyerna ännu längre.

Hur vi kom fram till Shanghai minns jag inte ens. Jag har vågat mig på att åka buss efter den här incidenten, och har åkt många långa smärtfria turer, men en sak är säker, aldrig någonsin kommer jag åka just den här sträckan med buss igen.


Erika Staffas

 
Profilbild på Erika Staffas
Erika är bosatt i Lund där hon i januari 2017 tar ut en dubbelkandidat i kinesiska och pol. kand. Erika har bott i Beijing, Kunming och Qingdao och började läsa kinesiska redan 2007.