1
Skrivet den 5 december, 2014 av Erika Staffas i Blogg
 
 

Bo, leva, arbeta och göra affärer i Kina – Göran Leijonhufvud

Det är återigen dags för Motkinas nya artikelserie Bo, arbeta, leva och göra affärer i Kina. Under seriens gång kommer ni får lära känna ett antal personer som på något sätt har kontakt med Kina. Vi fortsätter den här veckan med Göran Leijonhufvud, tidigare Kinakorrespondent för DN och just nu aktuell med lanseringen av sin memoar ”Pionjär och veteran – 50 år med Kina”.

Göran Leijonhufvud

Göran Leijonhufvud

Hej Göran, hur började ditt intresse för Kina?
Jag hamnade på en studentresa till Kina och kom rakt in i utbrottet av kulturrevolutionen i juni 1966. Vi blev ganska omskakade av den uppjagade stämningen i Peking med grupper av ungdomar trummor och cymbaler som visade sitt stöd för Mao och hans utrensningar. Det blev en utmaning för oss att söka förklaringar.

Under rundresa såg vi flera mönsterenheter inom industri och jordbruk, säkert noga utvalda av myndigheterna. Jag blev imponerad, den kinesiska modellen framstod som en förebild för länderna i tredje världen.

Hur uppfattades du som västerlänning under den här tiden av kineserna?
Vi var ju väldigt exotiska. Många trodde att vi var albaner, eftersom Albanien var ett av de få länder i väst som Kina hade nära förbindelser med.

Göran Leijonhufvud

Görans körkort i september 1981

Efter besöket i Kina återvände du för att lära dig kinesiska i Sverige, hur stort var egentligen intresset för att lära sig kinesiska under 60-talet?
Intresset var på uppåtgående. Många av oss hade ett politiskt intresse för Maos Kina och ville därför lära oss språket. Tidigare var hade de flesta mer fokus på kulturen, historien och de klassiska texterna.

Vad tycker du har blivit bättre i det kinesiska samhället om du jämför det Kina vi ser idag gentemot det du upplevde för första gången? Vad har blivit sämre?
600 miljoner kineser har lyfts ur absolut fattigdom. Det är viktigt även om det finns stora fickor av både relativ och absolut fattigdom kvar.

Lika viktigt är avspänningen i vardagslivet. Partiet sitter inte på axeln och vakar över medborgarna i stort och smått längre. Människor vågar diskutera samhällsfrågor, men fortfarande är det helt förbjudet att ifrågasätta partiets maktinnehav.

Kina blev i oktober utnämnt till världens största ekonomi, vad tror du ligger i Kinas framtid under de kommande 50 åren?
Jag är mycket försiktig med att komma med förutsägelser, särskilt så långt fram. Det finns alltför många skojare i branschen – konsulter, diplomater, journalister – som försöker tjäna på intresset för Kina som marknad, utan att de egentligen har någon grund att stå på.

Men jag kan säga att även om ekonomin blivit den största i världen, är den sjuk på många sätt och kan få stora problem framöver. Det är till exempel nu som räkningen för den snabba tillväxten måste börja betalas. Kina i dag är redan en miljökatastrof. Det kan ta lång tid innan ekonomin är hållbar och i balans. Samtidigt är partiet tvunget att fortsätta med att underblåsa tillväxten för att hålla människor lugna.

Kina har blivit världens största ekonomi utan att i grunden rubba på enpartidiktaturen en tum, trots lättnaderna i vardagen för det stora flertalet.

Hur blir en utrikeskorrespondent i Kina?
Lära sig språket, läs historien och ha tur.

Göran LeijonhufvudDu har precis kommit ut med en självbiografi, Pionjär och veteran. 50 år med Kina. Kan du ge oss några ledtrådar om vad den kommer att handla om?
Den handlar om en ung man som råkade komma till Kina, blev maoist på kuppen, men blev alltmer kritisk till systemet efter några år som korrespondent i Peking.

Jag kom att syssla med landet i femtio därför att det var ett samhälle som gick igenom det ena stora experimentet efter det andra, ett samhälle som svängde våldsamt från en ytterlighet till en annan. Mitt i allt detta hade jag förmånen att komma nära kineserna, ett öppet, nyfiket och arbetsamt folk med lika stora skillnader i personligheter som hos oss.

I memoarerna väver jag samman berättelsen om Kinas utveckling med berättelsen om min egen utveckling. Tack vare att jag kunnat jobba både som journalist och på senare år som forskare, har jag fått många olika ingångar i det kinesiska samhället. Det är det jag berättar om.

Det var allt för denna gången, men vill du veta mer om Göran så missa inte hans blogg, ”Kina med Leijonhufvud”, missa inte heller Görans memoarer ”Pionjär och veteran – 50 år med Kina” som går att beställa via Albertbonniers förlag. Memoaren är nyligen recenserad i GP (Åberg, L, 2014-11-27) och i Helsingborgs Dagblad (2014-11-29). Vill du bli nästa person i serien, eller känner du någon som vi borde intervjua? Kontakta mig på Erika.Staffas@hotmail.com. 


Erika Staffas

 
Erika är bosatt i Lund där hon i januari 2017 tar ut en dubbelkandidat i kinesiska och pol. kand. Erika har bott i Beijing, Kunming och Qingdao och började läsa kinesiska redan 2007.