5
Skrivet den 28 januari, 2014 av Erika Staffas i Blogg
 
 

”Hotet från Barbarerna”

göteborgs universitetI onsdags lyssnade jag på en spännande och tänkvärt seminarium ”hotet från barbarerna” som jag tänkte dela med mig av. Föreläsningen var en del i GUs nya Kina-satsning ”The Bernhard Karlgren Seminar Series” där de under hela året kommer att ha gästföreläsande professorer och sinologer som talar om sina specifika intresseområden. Den här gången var det sinolog, arkeolog och antropolog Magnus Fiskesjö som höll i föreläsningen och talade, som rubriken antyder, om kinesiska barbarer och varför det är så viktigt för den kinesiska identiteten att utpeka just Barbarer.

Det första man måste göra är att ställa sig frågan vad en barbar egentligen är. Fiskesjö definierar det allmänna uttrycket genom att benämna den samhällsgrupp som antingen har hamnat eller sats utanför samhällets kontroll och på något sätt försöks styras av en överordnad. Gruppen bör anses som ett potentiellt hot innan de antingen underkastar sig staten eller bjuder motstånd mot invigningen.

Kina har en lång historia med Barbarerna. Historiskt så har oftast uttrycket varit menat åt de grupper som rört sig i det som då var Kinas gränsområden och använts i syfte av att bland annat skrämma människor så att de söker sig närmare samhället och gruppen. Det finns teorier om att dåvarande ledare manipulerade historierna om t.ex. Genghis Khan så att han skulle bli ännu mer skräckinjagande. På Wikipedia, källan till all korrekt information, läste jag följande ”Hans yttre antydde en obändig kraft: enligt en med honom samtida kinesisk krönikör hade han en ofantlig kroppsstorlek, bred panna och långt skägg.

Att utpeka någon som barbar har för Kina också haft syftet, menar Fiskesjö, att de har kunnat samt rättfärdiga sin dominans och identitet i förhållande med de andra grupperna i området.  Fiskesjö nämnde t.ex. Wa-folket som ett bra exempel på det här. Wa-folket lever i bergsgränsområdena mellan Yunnan-provinsen och Burma och har på grund av deras något mörkare hudfärg (varför? – se här!) och att kineserna genom tiderna ofta haft dålig kunskap om Wa-folket på grund av deras otillgänglighet etc. fått utstå en del smutskastning. Bland annat exemplifierade Fiskesjö det här genom att låta oss ta del av en tidig benämning på just Wa-folket. Som Motkina skrev tidigare i veckan så har de kinesiska tecknen förändrats under åren, numer skrivs Wa-folket 佤族 efter kommunistpartiet kommit in i bilden. Den första delen i det första tecknet är en människo-radikal, men det är inte denna radikal som tecknet alltid har haft. Tidigare användes nämligen radikalen som finns med i djur och framför allt hundar 狗. Även de första tecknen för England (英国) och Amerika (美国) skrevs tidigare med den här radikalen framför den del som finns kvar idag.

hotet från barbarerna

Wa-folket

Vad som är intressant är att Wa-folket inte hade någon aning om det de var utpekade som barbarer innan de fick ta del av statens generella undervisning efter -49 och blev undervisade om att Wa-folket var vilda, farliga och smutsiga individer. Fiskesjö, som besökt Wa-folket och skrivit flera avhandlingar om dem, berättade flera historier som han fått höra under sina resor där Wa-folket brukar skrämma han-besökare genom att lura dem och säga att de röda betel-loskor som kommer från allt betel som invånarna tuggar i själva verket är bloddroppar från när de huggit av huvudena av tidigare besökare.  

Fiskesjö menar själv att definitionen av vad en barbar verkligen är, visserligen  har förändrats under åren, men finns kvar som ett viktigt moment även i dagens samhälle. Nu, anser Fiskesjö, bör man räkna Kinas olika minoritetsgrupper som Kinas barbarer.  Det finns en stark tradition och ett starkt skrivet kulturarv som gör att de gamla tankarna kring barbarer och barbariska egenskaper lever kvar i folkminnet. Detta gör, enligt Fiskesjö, att en traditionell opinion och vilja lever kvar i att uttrycka en differens mellan sig själv och barbaren, vilket i sin tur leder till ännu större avstånd mellan de olika folkgrupperna. En tradition som under de senaste åren delat upp Kina i två läger – de som säger att man skall börja ifrågasätta de klassiska skrifterna och de som tycker att man bokstavstroligt skall följa de klassiska skrifterna.

Vad som blir en intressant diskussion är frågan om varför man valde att erkänna de olika minoriteterna från första början och inte bara göra som i Japan där man valde att skapa ”ett folk” och inte tillåta några minoriteter. På detta ger Fiskesjö svar genom att ställa upp fyra olika punkter:

1) Sovjets önskan – dels så var ju själva identifierande av minoriteterna en satsning där sovjetiska representanter skötte det praktiska då de hade varit med och gjort det tidigare. Dessutom ansåg Sovjet skapandet av minoritetsgrupperna som en satsning för att få staten att fortsätta växa – annars kunde den ”vittra sönder”, som Fiskesjö själv uttryckte det.

2) Bevis på egna statens överordnade position – man kan tala om en vänskap, relation som kokta och familjära (sheng – 生) och råa och obekanta (shu – 熟). Tidigare benämnde man även minoritetsgrupperna på det här sättet och då i den bemärkelse att de som var 生 var de som hade anpassat sig efter staten och de som var 熟 inte hade gjort det. Stort rike innebär inte bara stor yta utan också att egna staten har lyckats inkorporera de råa och obekanta. I sin tur leder det här till paradoxen att alla grupper blir kokta och då har man inte längre någon möjlighet att illustrera det här syftet.

3) Skapa civilisation – civilisationen är till för att civilisera, annars har den inget syfte.

4) Hade man eliminerat barbaren så hade man varit tvungen att ”uppfinna” barbaren igen för att samhället skall kunna fortsätta utvecklas, i enlighet med ovanstående punkter.

Vad gör egentligen utpekandet av barbarer för den kinesiska självkänslan? Fiskesjö säger i sin föreläsning att utpekandet är en förutsättning för samhällets utveckling – stämmer det? Vilka pekar vi ut som våra barbarer här i Sverige? Vad gör det för vår identitet och självkänsla? Finns det någon skillnad?

Under året kommer GU hålla fler seminarium i denna stil. Det ligger inga anslag ute än på humanistiska fakultetens kalendarium, men om jag inte minns fel kommer nästa seminarium hållas den 6:e februari klockan 15:15 i sal C364 på Humanisten (Renströmsgatan 6), Göteborg. Det är öppet för alla intresserade och kostar ingenting. Jag skall försöka påminna igen och återkomma med mer information när det närmar sig, annars rekommenderar jag att hålla koll i kalendariumet. Den 6:e februari kommer det att handla om världslitteratur med en kinesisk prägel och föreläsningen kommer att hållas av Erik Hayot. Under våren kommer även Anna Gustafssson Chen, Göran Sommardal, Lothar von Falkenhausen m fl att föreläsa.

Hoppas att vi ses i vår!

Läs vidare:
Magnus samlade publikationer
Vem är den där Bernhard Karlgren?
Vadå Wa-folket? Även här och här.
China Among Equals” – Morris Rossabi
Chieftains Into Ancestors” – Faure/Ho
Collaborative Nationalism” – Bulag


Erika Staffas

 
Erika är bosatt i Lund där hon i januari 2017 tar ut en dubbelkandidat i kinesiska och pol. kand. Erika har bott i Beijing, Kunming och Qingdao och började läsa kinesiska redan 2007.