4
Skrivet den 7 maj, 2015 av Erika Staffas i Blogg
 
 

10 vanor som skiljer sig åt hos japaner och kineser

Det var precis när HSK-förberedelserna kändes som tuffast som vi bestämde oss. Vi behöver semester. Ett avbrott i vår vardag i Kunming med fantastisk Yunnan-mat, mysiga marknader, spännande möten och bra livemusik. Ja, livet är verkligen jobbigt… 😉

Det fick bli Tokyo. Fina, fantastiska Tokyo. För mig var det min andra gång. För Sofia var det en fjärde. Nu är vi precis hemkomna till Kunming. Vi höll på att aldrig få komma iväg på grund av ett ypperligt samarbete mellan Hong Kong Express och FlyHi.se. Det stoppade dock inte oss. Istället spenderade vi  veckan genom att äta massvis med sushi, dricka litervis med matcha, gå på Ghibli-museumet, shoppa en aning för mycket i Haraujuku, gå på mystiska realesefester (och hänga med editor in chief för japanska Nylon magazine!!!) och bara njuta.

japaner och kineser

Shibuya, Tokyo

Tokyo var precis så bra som jag minns det. Men ändå lite, lite annorlunda från vad jag minns det – och det är ju egentligen det här jag vill komma till. Jag tror att jag efter det här året i Kina ser och lägger märke till saker som jag inte reagerade över på samma sätt förra gången. Det finns så många markanta skillnader om man jämför sättet hos kineserna och japanerna och hur de fungerar i en miljö och i relation mot varandra. Jag kände mig faktiskt mer konstig, klumpig och lite kokko den här gången efter att ha anammat vissa kinesiska vanor, än när jag kom dit första gången.

Här följer alltså 10 av de skillnader mellan japaner och kineser som vi tänkte på under vårt besök:

1. Japaner spottar inte på gatan

Något av det första jag gjorde när jag kommit ut från flygplatsen var att slunga iväg en välriktad harklingsloska á la Kina-style. Jag tror inte ens att jag reflekterade över det förrän sekunden den landat på marken. Jag ville bara rensa lungorna efter den kvalmiga flyplansluften. Jag tror aldrig att jag mött så kalla blickar innan. Jag skämdes så mycket att mitt ansikte var lika röd som en tomat och jag brukar egentligen inte skämmas för särskilt mycket, inte längre i alla fall. I Kina spottar alla hejvillt. Tanterna brukar vara värst. Det brukar vara en av de saker som utisar stör sig mest på när det kommer till kineser. I början tyckte jag att det var lite äckligt, men nu tänker jag nog inte ens på det. Bara om det kommer på mina skor. Då brukar jag skälla lite och torka av det och så är det inte mer med det. Det gör man alltså INTE i Japan.

2. Det är knäpptyst på den japanska tunnelbanan

Jag skojjar inte när jag säger att man skulle kunna höra en nål falla på de japanska tunnelbanorna. Ja, kanske inte under den värsta rusningen – då finns det i och för sig inte mycket utrymme för nålen att falla på – men ni fattar ad jag menar. Japanerna sitter knäpptysta och viskar på sin höjd till sina medpassagerare. I  högtalarsystemet annonserar de till och med ut att man skall stänga av sin telefon eller sätta den på ljudlöst. Istället sitter japanerna och sover i spännande ställningar, spelar gameboy eller läser e-böcker. Allt för att undvika ögonkontakt och att bli påkommen med att tjuvkika. I Kina? Ja, vi kan väl säga såhär. Kineserna är inte riktigt lika diskreta och använder inte heller riktigt samma ljudvolym.

3. Tokyoborna är inte lika besatta av utlänningar

Här tänker jag bara prata om Tokyoborna, för jag vet faktiskt inte hur det fungerar på andra ställen i Japan. Under mitt första besök besökte vi visserligen även Kyoto och ett fantastiskt Onsen belagt högt upp i Kinogawa, men på just dessa specifika ställen upplevde jag inte att det var en stor skillnad i det här avseendet. Det finns förstås de som frågar om vi kan ta bilder tillsammans och kastar en extra glimt på en utis, men det är liksom inte mer än så. I Kina så är de helt tokiga. Jag har nog varit med på en miljard, kanske två miljarder bilder. Jag har skrivit autografer och fått fly genom parker med ett helt kinesiskt entourage skrikandes, ylandes och springandes efter mig. Alltså det handlar inte om att de tycker att just jag är speciell. Det handlar om att jag har vit hud, är relativt lång och i deras ögon har blont hår, ingenting annat. Alla utisar med de här kvalifikationerna får den här behandlingen. När det handlar om små barn eller ungdomar kan jag tycka att det är okej, men när det handlar om äldre män kan jag tycka att det är lite obehagligt. Den eviga frågan kvarstår… Vad gör de med alla dessa bilder?

4. Fläckfria gator så långt ögat når

Det här är verkligen ett mysterium för mig. Framför allt eftersom soptunnor är en sällsynt syn då är måna om att hålla nere tömmningskostnader. Ändå så ligger det inte ett ens ett tuggummipapper på gatorna i Tokyo. Det är inte så att det är smutsigt på gatorna i Kina heller. Jag är faktiskt imponerad av hur de sköter allting med tanke på hur många människor som lever här, men det är inte som i Tokyo. Det är så rent att man inte ens vågar låtsas-droppa någonting. En gång gjorde jag det, fast av misstag och fick så många irriterade blickar att jag var tvungen att ta upp det.

5. ”Du är inte välkommen att röka här”

Kineserna röker överallt. På restauranger, i gympasalar, i skolor, i affärer och i parker. Officiellt tror jag att det numer är förbjudet att röka på offentliga platser, men för kineserna tas regler likt denna ganska löst på. Till och med lagens ordningshållare röker tillsammans med den vanlige kinesen under ”rökning förbjuden”-skyltarna. I Japan röker ingen på gatorna, om man inte har ett speciellt fickaskfat och då bara i smyg. Istället får man ty sig till speciella väldigt sällsynta rökrutor. Blir man påkommen med att röka får man betala böter.

6. Spruttoaletter, papper och tvål

Japanska toaletter är lika fantastiska som mystiska. Halva tiden vet man inte på vilken knapp man skall trycka och resten av tiden självspolar toaletten medan man fortfarande sitter ned. Dessutom finns det alltid både tvål och papper som i Kina skulle vara en syn som fick mig att hoppa av glädje. Det finns hål i marken också men jag har nästan bara stött på sitt-toaletter. Enligt min uppfattning verkar japanerna dessutom föredra sitt-toaletter för det är alltid minst kö till hål i golvet-varianten. I Kina är det tvärtom. Sitt-toaletter är ovanliga och går egentligen bara att finna i officiella byggnader eller i lite exklusivare lägenheter. Någon vana för hur man skall använda sitt-toaletter finns inte i Kina. Är det kö skippar de sitt-toaletten och väntar på hålet. Går man in på en sitt-toalett finner man dessutom allt som oftast skoavtryck på sitsen för att personen tidigare har stått upp på sitsen istället för att sitta ned. Dessutom whats up med att det numer känns väldigt främmande att slänga pappret i toaletten istället för i papperskorgen bredvid?

strictly prohibited to stamp on the toilet

Man kan aldrig vara för säker i Hong Kong

7. Japanerna tar det kallt

Alltså förvåningen när vi landade på första bästa ramen-hak och de serverade KALLT vatten!!??? I Kina så serverar de varmt vatten var man  än går, även om man beställer in vatten separat så är detta varmt. Önskas kallt vatten går detta naturligtvis att få, men då efter att ha varit tvungen att poängtera att man önskar KALLT vatten och inget annat. Räkna med att de kommer att stirra lite konstigt och muttra någonting om att du är en konstig utis och att varmt vatten är så mycket bättre för magen.

8. Tack, tack och väldigt mycket tack

Det är inte direkt någon nyhet att japanerna är ett väldigt artigt folk, men jämför man med kineserna är det nästan skrattretande. De bugar och tackar, bugar och tackar. Vid hej, hejdå och tack för att du är inne i min butik. När jag kom hem från Japan första gången var jag fast i en bugnings-spasm i flera veckor. Nu har vi klarat oss lindrigare undan. Ett tydligt exempel är på hur japanerna tar sig in genom tunnelbanan när det inte är rusningstid. De formar två köer och väntar tålmodigt tills alla passagerare har gått ut så att de lugnt och sansat kan gå och sätta sig på ett säte eller ställa sig längs med väggen. I Kina följer de djungelns lag. Den starkaste överlever, bokstavligt talat. Folk dyker andfådda ned i sätena efter att ha slagits om att komma fram först. Återigen är det de hockeytacklande tanterna som är värst. Vet inte hur många gånger som jag blivit bortdribblad av de gamla tanterna.  Typiskt.

japaner och kineser

9. Kyyyyyyyyyyyyiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiaaaaaaaaaaaahhhhhh

Vill du uppfattas som ”söt” i Japan är det denna röst som du skall använda. I Kina används inte detta röstläge i samma omfattning. Ibland när jag stått och talat med något butiksbiträde så har denne talat i normalt tonläge med mig, för att sedan brista ut i ett spontant pipigt ”välkommen” eller ”tack” när någon går in i affären.

10. Herr Gåman säger stopp

Typ-japanen går inte på rött och skulle aldrig passera gatan där det inte finns ett övergångsställe. Jag skojar inte. När vi vandrade hem efter sista tåget ca 23-01 och skulle passera en gata utan varken människor eller bilar inom synhåll stannade de ändå kvar och väntade på att ljuset skulle slå om till grönt. I Kina så sicksackar vi tillsammans med kineserna fram genom bilarna. Tanken på att vänta på att det slår om till rött eller leta upp ett övergångsställe om det inte verkligen finns en poäng med det är i sig fnissig.

japaner och kineser

Shibuya, Tokyo

Där har ni dem alltså. Innan jag avslutar vill jag bara säga att det kan låta som att jag avskyr kineser och allt som hör dem till, men sanningen är att det är precis tvärtom. För mig är det här Kina. Fantastiska, charmiga Kina. Jag gillar det för att det och de är så annorlunda, så rakt på, så oförstående och förstående på samma gång. Jag älskar kaoset. Att leva varje dag i ett land utan att ha en aning om vad som kommer att hända eller vem man kommer att möta.

Det här var alltså mina 10 skillnader mellan japanska och kinesiska vanor. Men…det finns massvis med fler exempel. Har du besökt Kina och Japan eller något annat grannland och upptäckt olikheter likt dessa? Släng iväg en kommentar och berätta!! 🙂


Erika Staffas

 
Erika är bosatt i Lund där hon i januari 2017 tar ut en dubbelkandidat i kinesiska och pol. kand. Erika har bott i Beijing, Kunming och Qingdao och började läsa kinesiska redan 2007.