0
Skrivet den 2 maj, 2015 av Erika Staffas i Blogg
 
 

Kashgar – så långt nordväst du kan komma

Den här veckan har vi på Motkina.se temavecka på temat ”Resa”. Ni kommer under hela veckan få möjlighet att läsa om hur det är att resa i Kina och spännande platser från hela mittens rike, förhoppningsvis kommer vi kunna inspirera till just din nästa resa. Har du besökt något av våra resmål, eller har du något resmål du bara måste tipsa om? Lämna en kommentar nedan! 

kashgar

Kashgar (喀什) i Xinjiang , så långt nordväst du kan komma, är inte likt någonting annat jag någonsin har sett i Kina. Det ligger så långt bort att Xinjiang-borna själva beslutat sig för att införa en egen inofficiell tidszon som ligger två timmar efter tiden i Peking. Staden är ett hem till flera olika minoritetsgrupper som uigurer, tadzjiker, kazaker, uzbeker hui- och han-kineser vilket gör det en spännande multikulturell plats, om du är intresserad av att få en inblick i mångfalden i den kinesiska kulturen. 

Kashgar är verkligen en oas, helt olik resten av Kina. Tutande tuk tuks svindlar förbi längs med gatorna, jättelika grönsaksstånd byts av mot kebab- och teförsäljning. Överallt luktar det av naanbröd och  kryddor, framför allt kummin. Mjuka vindar smeker längs med gatorna. De för med sig sand i vinden. Överallt är det sand, från Mongoliets Gobiöknen i nordöst och de byggen som verkar pågå överallt i staden. Men det byggs inte som i resten av Kina. Kazakstilen gör sig framför allt påtaglig. Låga lerhus, inte minst i de gamla kvarteren i den gamla stan, dit jag drömmer mig bort ibland. Då strosar jag i timmar längs med gatorna, iakttagandes det dagliga livet i staden till tonerna av uigurisk musik.

Idag är Xinjiang-provinsen kanske framför allt känd i omvärlden som ett problematiskt område med många interna och säkerhetspolitiska motsättningar. En motsättning som har trappats upp sedan attacken på World Trade Center år 2001, och inte minst sedan knivattacken i Kunming 2014 och bilkraschen vid Himmelska fridens torg i Peking 2013. Jag minns att många, framför allt hankineser, ställde sig frågande till varför jag så gärna ville se Xinjiang. Jag var tvungen att bilda mig en egen uppfattning. Jag är glad att jag gjorde det, men jag minns också att stämningen var av en annan typ än vad jag minns från andra platser i Xinjiang. Det låg någonting i luften. 

Området har varit en viktig knutpunkt ända sedan människan började handla via sidenvägen och är idag hem till en av Asiens största djurmarknader, Mal Bazaar, öppet söndagar från kl 6-16 där försäljning av getter, kameler, kossor, hästar och hönor pågår dagarna i ända. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig innan jag kom dit, men det var verkligen inte som jag trodde att det skulle vara. Behandlingen av djuren går till på ett ganska rått och otrevligt sätt. Vill man ändå besöka den ligger marknaden ca 30 min utanför staden med lokalbuss/tuktuks som man hittar vid någon av de andra marknaderna eller den lokala busstationen där chaufförerna skriker ”Mal Bazaar”.

kasghar

Betydligt trevligare är de övriga marknader i staden som ologiskt nog går under namnet ”söndagsmarknader”, men jämfört med Mal Bazaar faktiskt är öppna varje dag i veckan.  Det finns flera marknader i staden där du kan köpa allt från musikinstrument, mat, kläder, smycken, teer, kryddor, persiska mattor etc. Jag rekommenderar ett besök under en veckodag. Helgerna är när hela stadens befolkning besöker marknaderna själva och det blir minst sagt knökat.

kashgar

En dag bokade vi en guide och åkte ut till Karakol lake, en av världens mest kristallklara sjöar, endast åtkomlig via en av världens absolut farligaste vägar Karakoram Highway. Det visste vi förstås inte då. Vägkanterna en fyllda av utbrända vrak, och bilar som störtat ned för stupen. Vägen dit är ändå bland det vackraste jag någonsin har sett (inte vraken).

Det går fint att åka dit över en dag, eller hyra tält och campingutrustning och spendera dagar med att rida på hästar, vandra bland de snöbetäckta bergen eller leka med nomadbarnen som lever där uppe. Glöm inte att ta med dig ditt pass. Karakoram Highway fortsätter in mot Kazakstan, och för att få tillträde till gränstrakterna behövs ett speciellt militärtillstånd som man får hämta på vägen.

kashgar

kashgar

Livet i nordväst är helt annorlunda många andra delar av Kina, så också matkulturen och de lokala köken bör verkligen inte missas. Rätterna är ofta kryddiga och smakar av kummin och serveras alltid till rykande färskt Naan-bröd. Naan-bröd äts som att det vore en religion. Det finns regler för hur man skall äta Naan-bröd för att inte förolämpa någon. Du måste t.ex. bryta det (inte bita av det) och du får aldrig lämna ens en smula av brödet – allt måste ätas upp! Xinjiang är också känt för sina fantastiskt stora och smakrika frukter. Jag har för mig att Kashgar är framför allt kända för sina granatäpplen, men all frukt rekommenderas!

Ta dig hit:
Det går att ta sig till Kashgar från de största städerna i Xinjiang både via buss och tåg, men avstånden är enorma. Från Urumqi, provinshuvudstaden i Xinjiang, tar det 24 timmar med snabbtåg och 32 timmar med lokaltåg. När vi åkte dit flög till och från Urumqi. Det tog ca 2-3 timmar och vi betalade ca 600 kr per biljett. Åker du tåg kostar det ca 300 kr en väg. Flyger du finns det en flygbuss som avgår varje halvtimma som för 10 kr tar dig precis var du vill i staden.

Minsta tid att spendera:
Kashgar är en bra bas till området i nordväst. Har du tänkt resa runt i området kan du stanna precis hur länge som helst. Står enbart Karakol lake, livestock-market, söndagsmarknaderna och gamla staden på ditt schema skulle jag rekommendera en vistelse på åtminstone 3-4 dagar.

Bo:
Vi bodde mitt i gamla delen av staden på ett hostel som heter Kashgar Old City Youth Hostel, listat i Lonley Planet, och betalade nog 40 kr per natt i ett fyra-beds-doorm. Läget är jättebra och de har en supermysig takterrass med utsikt över de gamla kvarteren.

Tips:
Upplev mer – Kashgar är länken mot centralasien och många av resenärerna som besöker Kashgar fortsätter vidare in mot till Kazakstan och Tadjikistan som Xinjiang gränsar mot. Det finns konsulat i Kashgar där du kan ansöka om visum. Enklaste sättet är att använda en guide som kan köra dig över gränsen, men jag tror även att det finns långdistansbussar som tar dig dit.

Använd en guide – Pärlorna i utkanten av Kashgar som t.ex. Lake Karakol nås bäst med hjälp av en guide som kan ta dig dit. Hör med ditt hostel eller någon av firmorna i staden om de kan hjälpa dig. Det kostar inte alltför mycket om ni är flera som delar på kostnaden och är definitivt värt det. Vi använde oss av Abdul Wahabs travel agency, men jag rekommenderar inte just denna firma. Vi blev lovade en guide som skulle tala antingen engelska eller kinesiska men vår guide kunde varken eller.

Tänk på:
Klädsel – I Kashgar är 77 % uigurer (kinesiska muslimer). De flesta uigurska kvinnor man ser på gatorna täcker både hår och hud.  Klä dig respektfullt!

Språk – Generellt i Xinjiang är det många som inte talar varken mandarin eller engelska. Ladda ner en språkapp eller öva nödvändiga fraser på uigurska för att förbereda dig på bästa sätt!

Läs på – Området är kantrat av stora motsättningar mellan de olika minoriteterna som bor där. För att förstå samhället ordentligt föreslår jag att du läser på ordentligt om situationen innan ditt besök. 


Erika Staffas

 
Erika är bosatt i Lund där hon i januari 2017 tar ut en dubbelkandidat i kinesiska och pol. kand. Erika har bott i Beijing, Kunming och Qingdao och började läsa kinesiska redan 2007.