0
Skrivet den 3 december, 2015 av Jakob Davidsson i Blogg
 
 

Kinas roll under Klimatkonferensen i Paris

Trots att luftkvalitén förbättrats i Beijing det senaste dygnet så är det en tillfällig avvikelse  om man jämför med de utmaningarna Kina nu står inför i avseendet kring hållbarhet och miljö i ett längre perspektiv. Kina är i nuläget det land släpper ut mest växthusgaser i hela världen och står för drygt en ¼ av de totala globala utsläppen (kom bara ihåg att det också är det största landet i världen till folkmängd). Enligt den politiska ledningen kommer utsläppen av växthusgaser först att nå sin kulmen år 2030, även om ambitionen är att detta skall ske tidigare. Att det är ofta är i början av december bilderna på tjock smog och människor i skyddsmasker dyker upp är till stor del på grund av avgaserna som uppstår från alla kolkraftverken som går på full kraft för att värma upp mångmiljonstäderna under vinterhalvåret.

Kolkraftverken som ska värma upp miljonstäderna bidrar till tjock smog

Utifrån detta kan man konstatera att Kina är en mycket viktig part under klimatkonferensen i Paris som pågår nu mellan den 30 november och 11 december. Det konferensen primärt syftar till är att skapa ett globalt gemensamt klimatavtal som ska minska världens utsläpp av växthusavgaser. I nuläget har de flesta länder egna överenskommelser eller samarbeten för detta ändamål, såsom Kyotoprotokollet. Tillsammans anses dock dessa avtal fortfarande vara otillräckliga för att hindra världens medeltemperatur från att gå upp mer än 2 grader Celsius. Detta är alltså i korthet upplägget inför dagarna då alla världens ledare är på plats, optimismen hos inblandade parter till synes är hög och lite dramatiskt så kan man säga att hela världens framtid står på spel.

En utmaning på agendan är att de utvecklade länderna i Europa och Amerika ska komma överens med utvecklingsländerna. Att en genomsnittlig invånare i USA eller EU har en betydligt högre miljöpåverkan än en genomsnittlig invånare i mer folkrika länder som Kina och Indien är en komplicerad fråga att hantera när det gäller att kräva ansvar och bestämma vem som ska stå för vilka kostnader. Om till exempel invånare i Kina skulle ha lika många bilar per person som invånare i USA så skulle klimatet se betydligt värre ut än vad det gör i nuläget. Med andra ord så måste det beaktas hur balansgången ska se ut mellan en högre levnadsstandard för utvecklingsländer och en hållbar utveckling för världen som helhet.

Se gärna denna video från ‘the Economist’ som illustrerar denna problematik och även hur västländer på ett sätt ”exporterar” utsläpp av växthusgaser till Kina genom att importera mängder med varor från Kinesiska fabriker.

Tidigare så har Kinas ledning varit tydliga i att i egenskap av utvecklingsland så är deras ansvar inför klimatet betydligt mindre än redan utvecklande länders ansvar, något som var ett stort hinder under de misslyckade klimatsamtalen i Köpenhamn 2009. Nu för tiden har dock det Kinesiska politiska etablissemanget alltmer börjat signalera att krafttag måste göras för att skapa en hållbar utveckling, då den dåliga luften i storstäderna och andra föroreningar är något som alltmer påverkar kinesiska invånare i deras vardag. Några saker som har gjorts är att införa förbud mot äldre typer av bilar i storstäderna och att investera otaliga miljarder i vind och solenergi. President Xi Jinping sa under den första dagen i Paris att konferensen var en startpunkt för en ny överenskommelse, att alla länder i världen kommer att dela konsekvenserna av klimatförändringarna och att Kina ska sträva efter att successivt öka sina ambitioner för att minska utsläppen av växthusgaser. Detta i kombination med att fler och fler kineser uppmärksammar miljöproblemen i sin vardag, bland annat genom konst, vittnar om att förändring faktiskt verkar vara på gång, eller i alla fall kommer börja krävas i allt större utsträckning från folket.

Men att tala om förändring och att faktiskt genomföra förändring är två olika saker. Den 11 december står det klart hur förhandlingarna i Paris fallit ut, och om det blir ett globalt avtal eller om alla länder istället tar hand om miljöfrågan på egna sätt. Detta samtidigt som fler och fler rapporter vittnar om att läget för klimatet börjar bli allt mer akut. Efter att ha diskuterat många svåra och avgörande frågor väljer jag ändå att avsluta med en optimistisk tanke: om det är något land som tidigare visat att det klarar av samhällsomvälvande förändringar på kort tid så är det ju faktiskt just Kina.


Jakob Davidsson

 
Jakob pluggar på Handels i Göteborg. Hans intresse för Kina tog sin början 2011 med ett utbytesprogram till en skola i den kinesiska staden Changsha. Sedan dess har intresset blivit mer och mer omfattande med fler resor till Kina och studier för att lära sig Kinesiska. Han planerar nu inför en utbytestermin på Fudan!