1
Skrivet den 14 december, 2014 av Erika Staffas i Blogg
 
 

Bo, leva, arbeta och göra affärer i Kina – Klaus-Yngve Pedersen

 Det är återigen dags för Motkinas nya artikelserie Bo, arbeta, leva och göra affärer i Kina. Under seriens gång kommer ni får lära känna ett antal personer som på något sätt har kontakt med Kina. Vi fortsätter den här veckan med Klaus-Yngve Pedersen, fiskarsonen från Göteborg som rest över hela världen, jobbat som Cowboy i Australien och precis flyttat till 6,6 miljoner staden Hangzhou med sin kinesiska fru, som är avlägsen släkting med både Xi Jinping och de tidiga gamla kungarna under Qin-dynastin.

Klaus-Yngve Pedersen

Klaus-Yngve i Hangzhou

Hej Klaus-Yngve, hur ser livet ut för dig just nu?
Det var 6 veckor sedan jag kom hit, och just nu är det ganska mycket dötid och jag driver mest runt och umgås med mina nyblivna kompisar i området och äter upp mina sparpengar. Jag försöker hitta ett jobb som engelskalärare, men det visade sig vara svårare än vad jag trodde då jag inte har varken bachelor eller TEFL-certifikat och dessutom lider av dyslexi.

Nu tror jag i och för sig att det kommer lösa sig. Jag skall provjobba som lärare i ”conversational english” för en grupp dagisbarn på en skola. Då kommer jag jobba 20 h i veckan och här i Hangzhou kan man som engelskalärare tjäna mellan 8000-15,000 RMB i månaden, och upp till 16,000 RMB om en har ett TEFL-certifikat eller en bachelor.

(Uppdatering från admin: Klaus-Yngve fick jobbet och trivs nu bra som lärare)

Hur stor är den utländska expatgruppen i Hangzhou?
Just där jag bor är den ganska stor, vi har nämligen precis flyttat till ett område med många västerlänningar då jag inte pratar kinesiska än, här är det mycket folk som pratar engelska. Alla känner alla, ungefär. Det innebär i och för sig att jag aldrig behöver öva min kinesiska, då min fru alltid översätter om vi är tillsammans och jag umgås med mig själv och västerlänningar resten av tiden. Hittills har jag mött tre svenskar, det finns till och med en svensk pizzeria där det serveras äkta svensk kebab, där har jag varit en gång. Snackade med ägaren om att ta en öl någon gång, men det har inte blivit av än.

Det är konstigt egentligen med expat-gruppen. Det blir verkligen en vi och dem känsla. Jag hejar automatiskt på alla som inte ser ut som kineser. Igår träffade jag en indier på bussen och pratade med honom enbart av denna orsak. Jag upplever att jag har mer gemensamt med pakistanier än kineser. Vet egentligen inte varför.

Klaus-Yngve Pedersen

Födelsedagsmiddag i Hangzhou

Du har ju varit i Kina innan som turist, upplever du det annorlunda gentemot att bo där?
Jag har bott i 7 olika länder och tidigare rest ganska mycket, och reser alltid ganska okonventionellt, och får nog genom det se samhället på ett sätt som man kanske inte gör som vanlig turist. Nu har jag också fördelen att jag ser samhället genom min fru då hon förklarar grejer, vilket nog försvinner i översättningen och gör att en turist kanske inte uppfattar det på samma sätt.

Men vad är det som du upplever är annorlunda då?
Jag tror att det handlar om att jag nu, mer än tidigare, ser fattigdom, social orättvisa och strukturell korruption. Framför allt finns problemen inom den privata marknaden. Det är faktiskt få saker som fungerar bra. Det försvinner miljarder i korruption och till byggen som inte är genomtänkta. Förra guvernören från min frus hemort 1,2 miljonstaden XinYu i Jiangxi, satte upp en jättemall på 6-7 fotbollsplaner. Tanken var att den skulle locka jättemånga besökare, men då den placerades för lång ut har den varken lockat till sig affärer eller besökare, så nu står den bara tom där och har kostat staten massvis med pengar.

Annorlunda är också hierarkin i samhället. Där min fru jobbade tidigare bestämde sig chefen helt plötsligt för att döpa om alla 1000 anställda till karaktärer från hans favoritepos ”romanerna om de tre kungarikerna”, vilket de anställda accepterade. Det hade ju aldrig hänt i Sverige.

Hur träffades du och din fru?
Vi träffades faktiskt här i Hangzhou när jag reste runt sommaren 2013. Jag tog transmongoliska järnvägen med start från Göteborg, till Shanghai och hamnade till slut i Hangzhou, för att jag hade kompisar som sa att Hangzhou var fint. Och de hade också ett par kompisar som kunde guida runt mig, och en av de här kompisarna är nu min fru. Därefter beslöt vi oss för att åka till den buddistiska ön Putoushan över helgen, innan jag skulle in i Nordkorea. På Putoushan var det väldigt dåligt väder, en tornado var på väg in, vilket var tråkigt då det inte gick att se så mycket av ön, men gav mer tid för oss att vara själva inne på rummet och ja, resten är historia. Jag åkte tillbaka redan fyra månader senare, och då blev vi ett par, sedan kom hon till Sverige ett par månader senare och då friade jag.

Hur fungerar det att prata när du inte kan kinesiska och hon inte kan så mycket engelska?
Nu har hon lärt sig mycket mer, men i början var det lite klurigt ibland. Det var hennes sämsta ämne i grundskolan och jag har ju dyslexi, så jag spenderade mycket tid med att rita bilder, så att vi kunde förstå varandra. Som tur är har vi ofta haft möjligheten att någon har tolkat, med hjälp av hennes kusiner och hennes kompisar här i Göteborg när hon bodde hos mig innan flytten till Kina.

Hur ser din kinesiska familj ut?
Min fru har jobbat som modell och jobbar nu som konstförsäljare på SunYard. Min frus mormor är ganska matriarkalisk. Hon har jobbat länge inom polisen och hennes familj var landägare innan. Hennes mamma jobbar som farmaceut. Hennes pappa har jobbat inom lokala statliga administrationen i Jiangxi om religionsfrågor, och har en adlig bakgrund, men har nu fått gå i tidig pension då han höjde rösten mot korruption inom partiet. Han var en av de få som fick gå på universitetet under kulturrevolutionen, då alla universitet var stängda, vilket gjorde att han efter examen i princip kunde få vilket jobb som helst.

Kulturellt är det viktigt att en man har mycket pengar och är rik, hur ser du på det?
Generellt sätt anses det viktigt att ha äga en lägenhet, då det ses som en säkerhet inför framtiden då välfärdssystemet är ganska knapphändigt. I en medelklass familj så är det vanligt att man köper 2-3 lägenheter som bara står där, och ges ut på försäljning när familjen blivit äldre. I samhället så är det tydligt att mängden respekt beror på mängden pengar. Tidigare så var den med mest respekt den som var äldst, men jag tror att genom kapitalismens intågande har det förändrats. Jag har t.ex. en kompis vars kinesiska namn på engelska är ”Get rich” som kommer från en bondfamilj. Han har tjänat miljoner på solpaneler och numer ringer hans hemby honom för att lösa diverse familjeproblem etc. då han anses ha mer kunskap och svar eftersom han han är rik.

Klaus-Yngve Pedersen

Bild från bröllopet i Göteborg

Hur har de sett på att du är utlänning och gift sig med deras dotter?
Min fru är inte så kinesisk av sig. Hon drömmer inte om mängder av lägenheter, annars hade hon aldrig gift sig med mig. Hon har sagt att hon är nöjd så länge hon har det hon behöver ha. Jag gjorde det klart för henne redan från början att jag inte har de pengarna. Hennes föräldrar har sagt att de bara vill att deras enda dotter skall vara lycklig. Jag tror att det är ok. De gillar mig. Hennes farmor gillar mig för att jag har varit militär. Det är viktigt, efter bröllopet gjorde hon honnör mot mig. I hennes släkt finns det en annan utlänning som är gift med en dotter. Han är jättetyst och de gillar de inte, och jag är inte precis tyst och försöker verkligen ta del av kulturen, trots att jag inte kan språket.

Du har ju precis haft din kinesiska bröllopscermoni, hur var det?
Vi hade ett ganska litet kinesiskt bröllop med ett 50-tal gäster. Det var mycket diskussion först hur många vi skulle bjuda in. Hennes föräldrar har många vänner och problemet när man gifter sig är att man måste ge tillbaka till de som har gett gåvor och det kan bli ganska dyrt om det är många gäster. Vi hade en mottagning under förmiddagen och åt egentligen bara middag, är det en kvällsmottagning så ingår det ofta långa tal, fler skålar, mer mat och alkohol och karaoke.

För att inte föräldrarna skulle förlora ansiktet genom att inte kunna svara på en fråga om mig av gästerna, hade vi tryckt upp ett informationsblad där det stod om vilken utbildning jag hade, att jag hade varit i militären, vad jag tjänade etc.

Vad saknar du med Sverige?
Ju längre jag stannar på en ort ju mer saknar jag Sverige. Framför allt är det ju mina vänner och min familj, men också mycket mat. Jag saknar tallriksmodellen. Den är så kulturellt betingad. Vi är så vana vid att äta en del kolhydrater, en del protein och en del grönsaker. Här beställer en ju in ris först efter att en har ätit upp alla andra kött-rätter, om en är hungrig fortfarande. De andra kineserna tycker i och för sig att jag är helt knäpp när jag beställer in det, men det kan jag ta. Jag vill ha mitt ris!!

Är du vår nästa ”Bo, arbeta, leva och göra affärer i Kina”, eller känner du någon som du vill tipsa om? Hör av dig till mig på Erika.Staffas@hotmail.com! 


Erika Staffas

 
Erika är bosatt i Lund där hon i januari 2017 tar ut en dubbelkandidat i kinesiska och pol. kand. Erika har bott i Beijing, Kunming och Qingdao och började läsa kinesiska redan 2007.