0
Skrivet den 16 maj, 2014 av Erika Staffas i Blogg
 
 

HSK-lärarens bekännelser – kulturkrock i Kina

En av de kineser som jag lärt känna bäst under min tid i Kina är min HSK-lärare som jag hade i Kunming. Fröken Luo, från en förort till Dali, några timmar från Kunming, är en barsk 50-plusare med extrem permanentat hår och aningen för mycket ögonsmink. Något av det första hon sa till mig, efter det att hon frågat om jag var singel och om jag i så fall inte ville träffa hennes son, var att mitt kinesiska tal var väldigt bra, men att jag läste den avancerade Konfucius-texten hon gett mig alldeles, på tok för långsamt. Det uppgav hon också i telefon till sin kinesiska väninna som ringde några sekunder senare. Det var aldrig något knussel med fröken Luo, bara raka skott.

Efter ett tag blev vi goda vänner. Vi spenderade timmar med att prata och jämföra våra kulturer, erfarenheter och värderingar. Hon avfärdade mig aldrig som en laowai som inte förstod någonting. Tyckte hon att jag hade fel så sa hon det, flera gånger till och med, men undrade i nästa mening med den där nyfikna blicken bakom de smala glasögonen, varför jag hade uppfattat situationen på det felaktiga sättet.

Det gick inte att ta miste på att fröken Luo tyckte att kineser var det bästa folket i hela världen.

Jag vet egentligen inte om hon tyckte så mycket om utlänningar, ja, kanske alla utlänningar förutom britter. Hon hade nyligen haft en brittisk student som var något så extremt begåvad och varje gång hon talade gott om utlänningar nämndes hans namn. När jag klargjort, för femtioelfte gången, att jag nog ändå inte var intresserad av att dejta hennes 14-åriga son, frågade hon om jag istället ville möta upp britten. Hon klargjorde att hon skulle göra allt i sin makt för att jag inte skulle bli en sheng nu. Jag tror hon var mer stressad över det än jag någonsin varit.

Missförstå mig rätt nu, det var inte så att hon ogillade utlänningar, men för fröken Luo så var laowais som grupp, inte så himla intressant. De var bara en del av det kinesiska samhället. Detta trots att hon spenderat mer än 20 år att lära ut kinesiska till just denna målgrupp. Vad hon var däremot var fascinerad, av hur vi tänkte och vi reflekterade över livet. Efter en karriär i branschen satt hon inga på många skolexempel på hur tankesätten skiljer sig åt och det uppstått en kulturkrock. Varje gång hon drog en sådan historia gapskrattade hon alltid så mycket att hon var tvungen att torka tårarna bakom de smala glasögonen.

Idag vill jag dela en av de historier som jag bär med mig från våra samtal. Den handlar om att västerlänningar har en tendens att överanvända ”你好吗”. En gång hade nämligen fröken Luo en student som hon mötte upp tre gånger per dag i några månader. Varje gång han dök upp hälsade han fröken Luo med ”老师好, 你好吗?.”(hej lärare, mår du bra?) Fröken Luo var mäkta irriterad. De hade ju setts bara timmen innan (vid passet före och efter lunch) och läget hade inte ändrats mycket sedan dess. Efter någon månad fick hon nog och röt till, sa att studenten aldrig mer fick använda ”你好吗?” under deras lektion, och om nödvändigt måste utveckla frågan och inte fråga samma sak varje gång. Lektionen efter dök studenten upp, såg nervös ut och frågade ”你妈好吗?” (mår din mamma bra).

För att förtydliga så är det inte så att kineserna över huvud taget inte frågar varandra hur de mår, men de använder alltså andra sätt att fråga på. Detta trots att något av det första man får lära sig i alla skolböcker i kinesiska är kombinationen ”你好” och ”你好吗?”. Vanligt är istället ”你还好吗?” (är du fortfarande bra?) eller ”你最近怎么样?” (hur har det varit under den senaste [tiden]?). Ett annat väldigt vanligt sätt att fråga om läget är att fråga ”你吃了吗?” (har du ätit?), kanske säger det också hur viktig matkultur är i Kina.

Håll utkik här på Motkina för fler historier likt denna. Har du också upplevt en situation där det uppstått en kulturkrock? Släng iväg en kommentar nedan.

Klicka här för tidigare inlägg vi har skrivit om #HSK och vår forumstråd om ämnet


Erika Staffas

 
Erika är bosatt i Lund där hon i januari 2017 tar ut en dubbelkandidat i kinesiska och pol. kand. Erika har bott i Beijing, Kunming och Qingdao och började läsa kinesiska redan 2007.