0
Skrivet den 8 juni, 2014 av Jessica Sollander i Blogg
 
 

Liten blondin på buss i Kina

När jag bodde i Kina för 13 år sedan gick jag på Shanghai American School. (Lyssna mer i Motkina-podden

Skolan arbetade aktivt med att integrera alla de utländska barnen in i det kinesiska samhället för att öka samhälles- och kulturförståelsen. Ni måste komma ihåg (hur lustigt det än kan låta) att detta var barn som levde i en bubbla – alla bodde i communities innanför grindar med vakter (en del hade till och med ”livvakter” eller stora bulkiga nannys som följde dem överallt), vart man än skulle så blev man skjutsad av en chaufför och på skolan befann sig enbart andra barn i samma situation. Mina föräldrar tyckte det var kul att åka taxi och äta lokalt, men det var inte alla som gjorde det.

För att öka få oss att uppleva vardags-Shanghai så planerade skolan en dag en aktivitet där vi elever skulle få tillfälle att åka buss. I grupper om  en styck kinesisk lärare och 10 vita mini-laowais, åkte vi alltså in till centrala Shanghai för för att få prova på att ta oss runt kollektivt. Upp på lokala bussen vid Hong Qiao Mariott och vidare in mot stan. Redan då var kollektivtrafiken i Shanghai välfungerande och täckte hela staden.

Bussåkarna var fullkomligt fascinerade av oss. Vad gjorde vi där? För vissa var det säkert första gången de såg så många vita barn i klump, för andra var det i alla fall första gången de spanade oss på en buss.

Ni som varit i Kina kan förstå vilket liv det blev på bussen. Folk rent ut sagt kastade sig tvärs över bussen med kamera i högsta hugg. Efter några minuter lugnade det sig och först då kunde bussen lämna hållplatsen. Busschauffören hade full förståelse för att det prioriterades att ta kort på mig framför att hålla tiden.

att plötsligt ha tjugo kineser som tar kort på en och nyper en i armfettet måste vara en chock

Väl inne i stan så bytte vi buss. Planen var att ta oss till Xintiandi för att äta lunch. När vi klev på buss nummer två var det samma kaos. Fyra minuters fotande och sedan körde vi. Gång på gång började folk skrika för att de glömt gå av och ville att bussen skulle stanna, eller vända och köra tillbaka dem. Det var allmänt kaos. Man kan säga att det var ett äventyr för alla inblandade – för oss som fick åka buss, 10 år gamla, för kineserna som hade turen att 10 utländska barn klev på bussen.

Situationer likt denna är fulla av spännande kulturkrockar. Dels att kineserna är fullkomligt oblyga att ta kort rakt upp i ansiktet på en. Ibland utan att fråga. Speciellt vi svenskar gillar ju vår integritet och den magiska metern runt oss där främlingar helst inte befinner sig, men även för dessa barn som annars lever så oerhört skyddat och instängt – att plötsligt ha tjugo kineser som tar kort på en och nyper en i armfettet måste vara en chock.

Väl i Xintiandi var det ingen som tittade två gånger. Där satt fullt med västerländska familjer och åt hamburgare och pizza. Som en oas efter stormen av gamla kameror med blixt som drog igång om och om igen. Man känner sig 50% som en kändis och 50% som ett djur på zoo. Oerhört förvirrande för en 10-åring. Oavsett var det en annorlunda dag och startpunkten för mitt kollektiva resande i Kina. Tyvärr händer exakt samma sak då och då, men numer upphör jag att förvånas.

Klicka här för att komma till tidigare inlägg vi har skrivit om #kulturkrockar


Jessica Sollander

 
Profilbild på Jessica Sollander
Sin ålder till trots är Jessica en RRR (Riktigt Rutinerad Räv) i den kinesiska världen. Första gången hon bodde i Kina var under 2000-2002, och har sedan dess följt den stora tillväxten, framförallt i Shanghai, på nära håll. Under hela 2000-talet har hon spenderat olika kortare sejourer i landet.