4
Skrivet den 14 maj, 2015 av Jessica Sollander i Blogg
 
 

Lotusfötter

En av de mest kända och mest tragiska traditionerna i det gamla Kina var så kallade lotusfötter, bundna fötter, i många fall så små som 10 cm långa. Traditionen hade pågått i 1000 år när den förbjöds i början på 1900 talet – men trots detta har den fortsatt i hemlighet i några få delar av Kina.

*TRIGGERVARNING – i det här inlägget förekommer det bilder som kan uppfattas som obehagliga*

lotusfötter

En kvinna med små fötter ansågs vara oerhört vacker. Legenden säger att en kejsare hade en konkubin som band fötterna för att göra dem så små som möjligt, liknande ett par balettskor idag. Hon vann hans favör och sedan började fler konkubiner binda fötterna på samma sätt och trenden spreds. Traditionen påbörjades någon gång mellan 1000-1200 BC.

Traditionen att binda fötterna blev så etablerat att det var socialt accepterat och att inte binda fötterna snarare såg som konstigt. Kulturen utvecklades så kvinnor som inte hade bundna fötter inte hade samma möjlighet att gifta sig eftersom de inte ansågs vara eftertraktade. I stor utsträckning var det den förstfödda flickan som fick sina fötter bundna. Om alla flickebarn i familjen fick det skulle det bli ekonomiska problem, därför fick resterande flickor jobba i fälten och gifta sig med bönder. Utöver detta ansågs kvinnor med bundna fötter vara svaga, ömtåliga och hjälplösa – vilket de naturligtvis blev eftersom de inte kunde gå lika väl. Kvinnorna blev helt och hållet beroende av sina män och eventuellt tjänstefolk, det sägs (med någon form av svart humor) att den största fördelen för mannen var att hans fru inte kunde rymma eller springa ifrån honom.

Så hur gick man tillväga? Unga flickor, mellan 4 och 7 år fick sina fötter uppvärmda och masserade på kvällen för att kunna bindas av mamma eller farmor/mormor. Alla tår, utom stortån, och fotvalvet bröts. Tårna trycktes upp under fotsulan och fotvalvet pressades ihop. Sedan bands foten för att läka ihop i den nya formationen. Detta upprepades efter några dagar, igen och igen och igen – tills foten inte längre växte och behöll sin nya form utan bandage.

lotusfötter

Ett av problemen som uppstod när man höll på med detta är att skavsår och inflammationer uppstod och fötterna hade en tendens att börja lukta fruktansvärt. Kom ihåg att de bröt fötterna, som sedan kämpade för att läka. För många innebar detta att det var så smärtsamt och besvärligt att flickorna inte kunde (eller ville?) gå under hela ”behandlingen”. Med detta kunde dessutom andra problem utvecklas som uppstår när barn inte har möjlighet att röra på sig.

Kvinnorna var dock inte svaga individer, matriarkatet är stort i Kina och det var ofta kvinnorna som bestämde i familjen. Kvinnorna samlades ofta för att gemensamt göra sina skor och brodera dem. Bland annat gjordes en flickas bröllopsskor av hennes mamma och vänner, med broderade pornografiska motiv inuti skon för kvinnan att visa sin nya make på bröllopsnatten.

Detta är naturligtvis en permanent skönhetsjustering och kvinnorna som genomgick detta (en del uppskattar det till att 2 miljarder kvinnor under 1000 år har genomgått detta) var inkapabla att gå ordentligt för resten av livet. Det som har hänt de senaste 100 åren är en ofattbar stor ändring. Från att nästan alla kvinnor i överklassen och ca 50% av alla andra kinesiska kvinnor hade bundna fötter och det hade varit normen i nästan 1000 år – så är det en alltmer ovanlig syn. Eftersom fötter binds inte idag kan fenomenet anses vara utrotat om bara några år. Men trots detta kan man skymta lotusfötter då och då i mindre städer i Kina.

lotusfötter

På senare år har fenomenet återkommit i en mindre extrem version där fötterna lindas varje dag, men inte så hårt. Detta har blivit populärt bland asiatiska kvinnor i USA och England. På så sätt kan en kvinna få ner sina fötter 2-3 storlekar och klämma i dem i sina pumps eller ballerinor. Lite av en askungen-historia med andra ord. Fast på ett besynnerligt sätt.

 

The Guardian har gjort jättefina miniporträtt på gamla kvinnor med bundna fötter. Verkligen värt att titta på, du hittar den här:

Unbound: China’s last ‘lotus feet’ – in pictures

 

 


Jessica Sollander

 
Sin ålder till trots är Jessica en RRR (Riktigt Rutinerad Räv) i den kinesiska världen. Första gången hon bodde i Kina var under 2000-2002, och har sedan dess följt den stora tillväxten, framförallt i Shanghai, på nära håll. Under hela 2000-talet har hon spenderat olika kortare sejourer i landet.