0
Skrivet den 21 november, 2014 av Erika Staffas i Blogg
 
 

Bo, arbeta, leva och göra affärer i Kina – Mats Sundin

Det är återigen dags för Motkinas populära artikelserie ”Bo, arbeta, leva och göra affärer i Kina. Under seriens gång lär vi känna personer som har kontakt med Kina. Den här gången har vi intervjuat Mats Sundin, som bytt Gävle mot 4,3 miljonstaden Guiyang i Guizhou-provinsen, där han jobbar som lärare i kvalitativ metod vid Guizhou universitet.

Mats Sundin

Självporträtt taget i helgen i entrén till en karaoke-bar i centrala Guiyang. Mats t v.

Hej Mats, hur är läget med dig?
Jo tack, det är bra med mig. Jag har spenderat dagen med att förbereda inför morgondagens föreläsning om Joint Venture. Det är spännande att på plats här i Kina! Allting går så rackarns fort.

Kan du inte berätta om hur du hamnade i Kina?
Jag kom hit första gången år 2009 i ungefär 1,5 månads tid som gästforskare på Fudan University i Shanghai och Tsinghua University i Beijing, inom ramarna för min anställning på Uppsala universitet. Under 2011 började jag arbeta för Högskolan i Gävle, där jag jobbade på det internationella socionomprogrammet. Jag hade då en del kontakt med kinesiska studenter, och Högskolan i Gävle hade dessutom ett samarbete med Guizhou University med lärarutbyten och kinesiska delegationer som kom på besök. Och sedan februari 2014 är jag nu mer heltidsanställd av den kinesiska staten.

Upplever du Kina annorlunda nu än de första gångerna du var här?
Visst finns det en viss skillnad. Jag hade ganska bra kontakt med studenterna första gången jag var här. När jag var här år 2013 på lärarutbyte lärde jag känna civilbefolkningen bättre. Nu känner jag nästan att jag har bättre socialt nätverk här än i Sverige. Fördelen med att bo här är att kunna ta del av språket och samhället på olika sätt, i flera olika sammanhang och jag lär mig dessutom massa nya saker. I söndags blev jag till exempel inbjuden på en Manyuejiu, en enmånadsfest, av en kollega som precis fått barn. Tidigare var det vanligt att mamman och barnet stannade inomhus under en månad tid av medicinska själ, och firade med vänner och släkt första dagen de fick vistas utomhus, men numer har man bara en fest för att fira första månaden.

Mats Sundin

Guizhou universitet, i Huaxi, ett av stadens sju distrikt. Det är denna vy som man möts av strax innanför huvudentrén till universitet.

Hur är det att jobba som universitetslärare i Guiyang?
Det är annorlunda än att jobba i Sverige, jag tror att jag har blivit en bättre yrkesman sedan jag kom hit och då har jag föreläst sedan millennieskiftet. Rollerna är mer tydliga än vad de är i Sverige, dels hierarkiskt men framför allt att för att det finns en respekt och en tillit till den kunskap som läraren förmedlar. När jag föreläser kan jag stå för kunskapen på ett annat sätt, när jag i Sverige hade behövt gå runt den och poängtera att kunskapen är föränderlig. När jag möter studenterna på campus så är rollerna annorlunda och vi kan mötas på ett annat sätt. För många av mina studenter är jag den första utlänning som de har pratat med och mött, så de tycker att det är väldigt spännande.

I Kina så har de flesta lärare assistenter som hjälper till med att boka lokaler och skicka ut information etc. Jag har en assistent. Det funkar jättebra. Hon skickar ut all information via QQ, så vi använder inga mail, ibland hjälper hon till med att översätta svåra ord eller uppgifter vid tentamen etc. Administration är ju någonting som tar mycket tid i Kina, men med en assistent kan jag helt koppla bort det och fokusera på mina föreläsningar.

Finns det någon skillnad på västerländska och kinesiska studenter?
Innan jag kom hit hade jag en bild av att den kinesiska undervisningen gick ut på att läraren föreläste och att eleven tog in ordagrant vad läraren sa, men efter att jag kom hit har jag helt fått revidera min uppfattning. Visst så är inte kinesiska studenter så diskussionsvilliga och tar inte ofta över ordet vid seminarium etc. Men de värdesätter kunskap och intaget av ny kunskap på ett sätt som vi inte gör i Sverige. Svenska studenter inte lika flinka att upprepa fakta som kineserna, men problemet ligger i att det inte händer någonting i kunskapsintaget hos svenska studenter. Ser en t.ex. till den kritik som en svensk student poängterar i arbeten så handlar den oftast kring att kursböckerna är för tjocka och litteraturen är dyr och omodern, medan de kinesiska studenterna skriver rekommendationer på lösningar till de kinesiska myndigheterna.

Mats Sundin

Fotot är taget för några veckor sedan i en av matsalarna på universitetet. Att studenterna har militärkläder på sig beror på att de får genomgå vissa militära övningar under några introduktionsveckor för nya studenter.

Finns det några restriktioner på vad du får och inte får säga till studenterna?
Nja, jag skulle kanske inte kunna uppmuntra dem till revolution, då hade jag nog fått se mig omkring efter andra jobb, men det hade jag å andra sidan inte heller gjort i Sverige. Jag är inte här för att missionera. Mina elever och jag talade en del om situationen i Hong Kong när det var som mest aktuellt. De flesta hade en uppfattning om vad det var som skedde, men tyckte egentligen ingenting särskilt om den. Den fick ju aldrig någon mobiliserande effekt i fastlandet och de flesta av mina studenter verkade tycka att staten fick sköta det där och brydde sig inte nämnvärt.

Hur fungerar det rent språkmässigt?
Det kinesiska språket är svårt och mitt ord- och skriftförråd är än så länge litet, men jag tar mig fram ändå. Studenterna har ofta bra ordförråd i engelska, men ovana att öva samtals- och kommunikationstekniken. Jag brukar tänka på att prata långsamt, undvika svåra ord och sådär, men det är svårt då jag ibland måste ta upp fackuttryck. Jag brukar använda mig av powerpoints så att studenterna kan läsa samtidigt som jag pratar, då uppfattar jag det som att de förstår bättre. Ibland låter jag studenterna prata ihop sig på kinesiska och så ber jag någon av dem översätta, så att jag vet att de förstår. Efter drygt 2 månader brukar det fungera ganska bra för studenterna att prata engelska.

Det låter som att du trivs bra, gör du det?
Ja, livet fungerar bra. Jag har fina kontakter och det är lätt att träffa folk, så ensam känner en sig inte. Men man häpnar ibland alltså. Kineserna är ju ett befriande folk som gör precis vad de vill. I Sverige är allting så hysch hysch.  I början var det svårt att tolka dem, som om en kines höjer rösten för att accentuera en poäng. Då tänkte jag ”Fan, är han arg den där personen?” Internet är ju lite dåligt, men vad sjuttsingen då? Att det är mycket propaganda i media och sådant bryr jag mig inte om, men jag visste nog inte att det skulle vara så många positiva nyheter som speglades. Då har jag i och för sig inte kollat på kinesiska nyheter tidigare.

Vad är din allmänna uppfattning om Guiyang då?
Det är bra väder här, lite grått ibland, men vi har allt svensk blå himmel, med molntussar och 34 grader varmt. Det är inte så outhärdligt. Vintern är kylig och just nu är det 5 grader, även i lägenheten då det inte finns någon centralvärme i södra Kina, så det gäller att klä sig varmt. Det har regnat en del, men 75 % av regnet verkar ske nattetid. Det är inte så många västerlänningar här och det gillar jag, man dras liksom inte med i allt det där. Det här är faktiskt första gången jag pratar svenska på månader.

Hur ser det ut där du bor?
Jag bor på universitets campus i en byggnad för utländska lärare och studenter. Jag har 2 rum och kök på 30-35 kvadrat, ett vardagsrum och en tv som inte fungerar. Universitetet ligger inte i downtown, utan i ett område som heter Huashi i södra Guiyang. Det tar ungefär 40 minuter med buss, inklusive trafikstockning, för att komma in till centrum. Det händer mycket i området. Just nu river de en del kåkar för att bygga parker och rekreationsområden, ofta brukar det vara tvärtom. Det är för att de vill locka till sig fler folk till området. Just nu bor här 300,000, men de har planer på att vi skall bli 900,000.

Hur ser du på framtiden?
Jag ett kontrakt på 1 år, men jag ligger faktiskt i förhandlingar just nu om att få fortsätta jobba här som lärare. Men jag kan nog inte tänka mig att bli gammal i Kina. Då måste jag hålla på att köpa privat sjukvård, staten gör ju ingenting för åldringar, men man vet aldrig, jag kan ju faktiskt åka till Sverige och operera höften om det skulle vara så.

Finns det någonting du saknar med Sverige?
Jag saknar svenskt kost. Råvarorna finns ju här, men jag saknar sättet som vi tillagar dem på, matlagningskonst. I Sverige äter vi filéer och här hackar man allting i bitar, från klor till tuppkam, du förstår vad jag menar. Jag saknar nog också att prata svenska ibland och släkten såklart. Och att dansa, framför allt svenska danser som bugg och foxtrot.

Vad skall du göra efter det att vi har slutat prata?
Nu är klockan 17:40, så jag skall nog bege mig ut för att äta lite middag i universitetets kantin. Sedan skall jag titta över det sista, kanske jogga lite och sedan är det nog dags att gå och lägga sig.

Det var allt för den här gången! Klicka dig in på den välskrivna bloggen Matssundin.blogg.se, om du vill fortsätta att följa Mats resa i Guiyang. Vill du bli nästa person i serien Bo, arbeta, leva och göra affärer i Kina  eller känner du någon som du vill tipsa om? Hör av dig till mig på erika.staffas@hotmail.com eller lämna en kommentar nedan. Tack!


Erika Staffas

 
Erika är bosatt i Lund där hon i januari 2017 tar ut en dubbelkandidat i kinesiska och pol. kand. Erika har bott i Beijing, Kunming och Qingdao och började läsa kinesiska redan 2007.