0
Skrivet den 29 mars, 2015 av Jessica Sollander i Blogg
 
 

MotKina.se träffar Jojje Olsson

I samband med att Jojje Olsson har släppt sin andra bok ”Mitt Peking” så fick vi privilegiet att prata med honom. Jag recenserade boken i fredags och rekommenderar den varmt för dig som vill lära känna Peking bortom Förbjudna Staden och Kinesiska Muren. Dessutom är en tredje bok på väg och vi väntar spänt på den. Den har ytterligare en annan utgångspunkt än Mitt Peking och Förändringarnas Stad.

Jojje olssonHur skiljer sig Mitt Peking från andra reseböcker?
Till att börja med så finns det inte så många uppdaterade guideböcker i print kvar längre, exempelvis fokuserar Lonely Planet nu främst  på nätet, men framför allt så är det en bok som är skriven av en svensk för andra svenskar. Jag använder jämförelser med Sverige vad gäller transporter och arkitektur som dels gör det lättare att förstå och förhålla sig till Peking och dess utveckling.

Mitt”-serien är speciell på så sätt att den rekommenderar läsaren om de undangömda guldkornen och inte bara det uppenbara. Här tipsar jag främst om små mysiga barer och butiker eller små undangömda museum som ofta inte finns med i andra guideböcker.

Dessutom finns över 200 foton som jag tagit själv! Alla är originalbilder och jag har tagit dem runt om i Peking sedan i somras och under hösten. Så jag har verkligen varit på alla ställen!

Jojje OlssonDetta är ju inte din första bok – vad har varit det svåraste och det lättaste med att skriva Mitt Peking?
Det lättaste var att jag den här gången fick jag en mall att utgå från. Det finns ju flera böcker i serien ”Mitt” och den färdiga mallen gjorde att jag istället kunde lägga fokus på rekommendationer och bilder snarare än att skapa dramaturgi eller en röd tråd.

Det svåraste var att Peking är så stort! Boken kunde ha varit tre gånger så lång! Eftersom det fanns en begränsning på drygt 200 sidor valde jag bort delar av staden för att istället lägga krut på de områden som är absolut mest intressanta.

Men känner du att du har missat något som inte fick plats?
Vissa enstaka platser, som exempelvis Militärmuseet – det är ganska exotiskt för en västerlänning. Till att börja med är det hur stort som helst och fyllt med propaganda. Det är fullt med barn som springer runt och leker med automatvapen och små stridsvagnar som om de vore soldater. Och det är stora bomber och stridsvagnar på display. Detta ser man inte i Sverige. Tyvärr så ligger det inte lika mycket intressant runt omkring, så just det geografiska området fick jag utesluta.

Fokus ligger också främst på själva Peking och inte platser som ligger en dagstripp bort, exempelvis Minggravarna eller vissa delar av Muren. Men alla åker till muren ändå, så istället har jag velat framhäva undangömda guldkorn inne i själva staden, som ligger i närheten av hotellet fast man kanske aldrig hittar dit.
Jojje olsson
Av alla tipsen i boken, vilken är din favorit?
Om man bara ska göra en grej i Peking så föreslår jag att man går runt en heldag i Hutongerna. Jag har flera tips på vad man kan göra i Hutongerna, bland annat har jag med flera små undangömda barer och pittoreska restauranger. Det är i hutongerna som de sista delarna av det riktiga Peking finns kvar. Det gäller att ta sig tid att gå runt och titta, snarare än att ta taxi mellan alla sevärdheter och missa det intressanta folklivet.

Vänner och familj som har besökt mig tycker alltid att folklivet i hutongerna är mest intressant. Det är mer traditionellt och genuint. Rent geografiskt är det litet ett litet område innanför andra ringleden där Hutongerna ligger, men jag tycker det är så viktigt att mer än halva boken kretsar kring detta.

Tyvärr så är det många som kommer hit och helt missar allt det intressanta som kan hittas i Pekings gamla stadsdelar. Förhoppningsvis kan boken hjälpa med det.

Väldigt många åker till Peking för att bara se det ”stora”, hur kan man uppmuntra folk till att kliva in på smågator?
Uppmana fler att komma hit och VÅGA gå in på smågator. Undvik de typiska rekommendationerna från turistmyndigheten och var mer äventyrslysten. Var inte rädd för att vika av på grund av språkförbistring eller lustig mat i okända kvarter. Det är en del av äventyret och det är där man hittar guldkornen. Vänd på alla stenar!

Peking är en mycket säker stad. Under sju år här har jag bara sett ett par krogbråk, inget oprovocerat gatuvåld, aldrig hört talas om några våldtäkter eller dödsskjutningar som ju tyvärr blir allt vanligare i Sverige. Jag känner mig mycket säkrare här än i Stockholm eller Göteborg, vilket säkert också beror på alla övervakningskameror som trots sin repressiva natur faktiskt också avskräcker från brott.  Stölder förekommer, men det sker ju i alla större städer. Överlag är folk främst nyfikna och intresserade. Mitt råd är kort och gott: Det finns ingenting att vara rädd för när man viker av in i smågator.

Jojje Olsson

Staden utvecklas så fort, hur länge till tror du vi kommer kunna uppleva det ”gamla Beijing?”
Man bör nog åka hit så fort som möjligt. Tyvärr. Det finns regler om att bevara gammal arkitektur och kultur, men som med allt annat i Kina så följs de inte. Allt går att kringgå hela tiden. Jag bor i ett distrikt som är kulturskyddsmärkt, men det försvinner ständigt gamla byggnader här ändå. Rivningarna har avtagit något efter olympiska spelen 2008, men det är fortfarande stora delar av det gamla Peking som ständigt rivs eller transformeras på olika sätt.

Vid Trumtornet, i närheten där jag bor, skulle de för några år sedan riva de gamla bostäderna som låg runt omkring. Planerna stoppades sedan efter visst motstånd i media och bland invånarna. Men nu har man i hemlighet rivit omkring 500 innergårdar i alla fall. I över ett år har detta område med anor från 1200-talet varit en byggarbetsplats och ingen vet riktigt vad som ska bli av det. Det talas om museum, köpcentrum och parkeringsplatser. Det bråkas fortfarande om kompensationer och en del invånare vägrar flytta. Från att ha varit ett av stadens mest autentiska områden råder där nu fullständigt kaos. Jag passerar där dagligen då jag köper grönsaker eller cyklar till gymmet, och vad som en gång var en vacker samling an sekelgamla bostäder med ett myllrande folkliv är nu inte alls lika kul att se. Jag brukar faktiskt ofta ta en omväg.

Du bor ju i Hutongerna, hur fick du möjligheten till det?
Jag bor i ett sexvåningshus som har slagits upp mitt bland en samling gamla hutonger. Min lägenhet skiljer sig därmed inte så mycket från andra hyreshus, men själva omgivningarna är annorlunda. Jag har bott i dessa kvarter i fem år och skulle inte kunna tänka mig att bo utanför andra ringleden – det vore ju som att bo i vilken annan kinesisk eller europeisk storstad som helst.

Det är faktiskt så att jag helst inte alls åker utanför andra ringleden över huvudtaget. Den gamla staden är en alldeles speciell del av Peking och jag ser det verkligen som ett privilegium att få bo här.


Jessica Sollander

 
Sin ålder till trots är Jessica en RRR (Riktigt Rutinerad Räv) i den kinesiska världen. Första gången hon bodde i Kina var under 2000-2002, och har sedan dess följt den stora tillväxten, framförallt i Shanghai, på nära håll. Under hela 2000-talet har hon spenderat olika kortare sejourer i landet.