2
Skrivet den 8 januari, 2014 av Louise Granath i Blogg
 
 

Replik – Sverige är inte ”Kina-säkert”

Sverige är inte Kina-säkertSverige är inte ”Kina-säkert” skriver Anders Lindberg på Aftonbladets ledarsida (den 6/1). I sin i övrigt välskrivna och tänkvärda krönika förvånas jag dock ännu en gång över den svart-vita mediabild som så ofta målas upp när vi i väst ska kommentera det kinesiska samhällsbygget. Det Lindberg skriver är givetvis helt riktigt, Kina är en auktoritär stat, en diktatur som gång på gång inskränker människors rättigheter, man tillåter ingen fritt granskande media och landet upprätthåller nära band med andra diktaturer som Iran och Nordkorea.

Utan att på något sätt försvara den kinesiska samhällsmodellen och de hemskheter som kommer med den så skulle jag ändå önska lite mer eftertänksamhet från oss i väst. Vi glömmer hur ungt det Kina vi talar om faktiskt är. Kinas samhällsomvandling har under de senaste årtiondena gått så extrem snabbt att vi ännu inte vet vart och när den ska sluta. Mest tydliga är Kinas ekonomiska framsteg men också på mänskliga rättigheter fronten har Kina gjort stora framsteg bara de senaste 10 åren och rör sig i rätt riktning.

Så sent som 1978 (2 år efter Mao Zedongs död) kom Deng Xiaoping, Kinas Kommunistiska Partis de facto ledare till sin död 1997, att ta över och leda ett Kina som helt slagits i spillror under Mao Zedongs styre. Enligt enkel matematik är det alltså mindre än 40 år sedan det Kina vi känner idag började formas ur ett sargat kinesiskt samhälle med en i runda slängar 2000-årig historia som centralmakt och ett dåvarande förtroendekapital i samhället lika med noll. Min poäng är att jag önskar lite mer ödmjukhet från oss i väst, även om vi väljer att se våra västerländska demokratier som det självklara valet och som den mest eftertraktade politiska samhällsordningen så vill jag ändå påpeka att vi inte direkt byggt upp våra demokratier under en så kort tidperiod som 40 år, inte heller är jag säker på att Kina och vanliga kineser är redo (ännu) eller ens intresserade av den politiska ordning vi i väst predikar.

Sverige är inte ”Kina-säkert”, skriver Anders Lindberg och så är det alldeles säkert, Kinas ekonomiska- och politiska makt i världen ökar och med det sprids också kinesiska värderingar och ideal. Självklart är det viktigt att alltid komma ihåg vad det är för typ av stormakt Kina är, men istället för att ständigt peka finger och kritisera så kanske vi kan försöka hitta något att lära av varandra. Kineser har överlag en väldigt positiv och ibland nästan förskönad bild av Sverige och det svenska samhällets sociala organisation och välfärd, så istället för att klanka ner på den kinesiska politiken borde vi fortsätta med gott exempel och hålla öppet sinne.


Louise Granath

 
Louise bodde sin första vända i Shanghai våren 2011 då hon, som alla andra studenter på Handels i Göteborgs ekonomprogram med kinesisk inriktning, åkte till Kina för språkstudier. Hon förälskade sig genast i staden och beslutade sig tidigt för att så snart nästa tillfälle skulle ges åka tillbaka för att fortsätta språkstudierna. Efter en godkänd kandidatuppsats i nationalekonomi om kinesiska direktinvesteringar i den zambiska gruvsektorn 2012 bar det återigen av till Shanghai och Fudan University. Hon har nu bott och pluggat i Shanghai sedan februari 2013 där hon även sitter i Swedish Young Professionals styrelse. Louise skriver om livet i Shanghai och allt annat mellan himmel och jord som faller henne in att tipsa oss om.