3
Skrivet den 17 november, 2013 av Gustav Jönsson i Blogg
 
 

Talangtävling vid Fudan University

Talangtävling vid Fudan University

Innan vi börjar berätta historien om rikedom, berömmelse och ära i Kina måste vi dra bakgrunden lite snabbt.

De flesta som känner mig vet att jag utövar konst på regelbunden basis i Göteborg, i Handelshögskolans herrbalett Misstagen. Passande nog är även min fantastiske rumskamrat  här i Shanghai, Alexander, sedan flera år med i nämnd balett. Under hösten pluggar vi båda på Fudan University (han på masternivå, jag på kandidat). För cirka en månad sen kom han en dag hem lite gladare än vanligt. Med ett mer finurligt och elakt flin än vanligt. Lurigt.

Jag har anmält oss till skolans talangjakt nu, förklarar han. Fudan Idol.

Okeej, tänker jag. Undrar vart detta kommer leda. Senare framkommer det dessutom att datumet för vår delfinal dessutom tajmar perfekt för vår tredje konstnär Sander, som sedan länge har haft resan till Shanghai inbokad på just dessa datum. Som en bonus har dessutom även mina föräldrar bokat in sitt Kinabesök under dessa datum.

Förberedelserna

Snabbspola till onsdag 7/11.

Sander och Ellen landar från Göteborg. Hej hej. Sander har med sig en tyllkjol. Vi behöver fler. Efter lunch blir med andra ord skräddarmarknaden första prioritet. Många tyger, skumma blickar och förvånade kineser hittar vi till slut en kille som gärna gör 5 likadana kjolar, till ett någorlunda acceptabelt pris.  Perfekt, high five! Kan hämtas imorgon 14:00, perfekt lagom inför samlingen 17:00.

Senare på onsdagskvällen inser vi att fler konstnärer kommer behövas. Tre räcker förvisso för balett, men räcker det till final? Min kinesiske vän Jason hakar på direkt, inga konstigheter. Samma sak med vår tyske rumskompis Adrian. Adrian passar dessutom på att ta telefonsamtalet med holländaren Daan, som efter löften om ära, storhet och insikter om livets mening också hoppar på tåget. Perfekt. Imorgon ska vi skapa konst.

Succé

Lagom tokförsenade dyker jag och Sander (tillsammans med vår fanclub; Ellen och mina päron) upp med tyllkjolarna till skolan. De övriga fyra är redan igång och övar för fullt, med Alex i täten. Stort tack till vårt fan från Norge som håller upp telefonen med musik. Vi provar danserna en gång till innan vi börjar promenera bort mot rätt byggnad, nu är det 7 minuter kvar innan vi ska vara på scen.

Den första som möter oss är vår manager (vi hade självklart både koordinator och två managers för detta). Vår utlovade loge finns inte inom synhåll. Inga massörer. Var är vårt importerade svenska vatten? Riktigt dåligt uppstyrt, men okej. De lyckas iallafall lösa så vi får starta som nummer två i tävlingen. Först ut är tre japanska tjejer som dansar och läppsynkar samtidigt som de försöker se söta ut. Ja, de prickade verkligen in stereotypen för vad en asiatisk talangtävling innebär.

Daan berättar att han är lite nervös. Ganska mycket folk där inne, trots allt. Fler strömmar in. Vi hör vår musik (svansjön) soundcheckas. Ljuset släcks. Spotlights tänds. På med scenkläderna. Stretcha ordentligt, det är balett på gång.

Japanskorna är klara nu. Vi kan nästan känna hur publiken ville ha mer. Att detta inte var det de kommit hit för. De vill ha något mer, något som berör. Gameface on.

Jublet stiger snabbt när vi med pondus och klass äntrar scenen. Stå på led. Sök ögonkontakt. Njut av värmen från rampljuset. Känn känslan. Fokus på nuet. Carpe diem.

Tonerna från Tchaikovsky börjar ljuda. Vi tar våra första steg. Publiken är i extas. Alla smartphones fångar ögonblicket. Vi håller fokus, lever vår konst. Närmar oss klimax. Publiken känner det. Vår första dans avslutas i en enda stor orgasm av känslor, konsten har övervunnit alla kulturella barriärer.

Vi går av, men det är inte slut än. Taket ligger fortfarande kvar på byggnaden. Upp på scen igen. Stå på led. Spänningen är olidlig, stämningen i lokalen elektrisk. Pianointrot till GLORIA TAYLORS BLABLA börjar. Juryn är helt klart överväldigad. Den kvinnliga domaren täcker ögonen i ren förtjusning när vår sex appeal lyser som starkast. Publiken skriker. Kamerorna älskar oss. Succén är ett faktum. Fudan University tillhör baletten.

Vad hände sedan?

Den efterföljande timmen radas konkurrensen upp. Beatbox, kärleksballader, keyboard, traditionell indonesisk klappa-händerna-ritual, dans, finsk jojo-show, enerverande koreanska trummor. Enligt uppgifter från vår manager, skulle de två främsta bidragen direktkvalificerade sig till den stora finalen, resten får på 90 extra sekunder övertyga juryn att de också hör hemma i finrummet. Vår förstaplats blir till tredjeplats efter finnen med jojon. Vad händer!? Vi blir petade till fjärdeplats. Något är galet. Juryn är mutad. Vad annat kan man vänta sig i detta land? Konferensiörerna är dock med på spåret och förstår att bedömningen är snedvriden.

När tävlingen närmar sig slutet är reglerna nya. De fyra bästa går direkt till final. Vi ligger fyra. Har de ändrat reglerna på grund av oss? Helt rätt, tänker vi. Som väntat har de sista bidragen inget att komma med, vår konst slår högre.

Jubel uppstår självklart när vi presenteras som finalister. I publikens ögon fanns det, såklart, bara en tydlig vinnare i den här deltävlingen. Våra managers gratulerar oss varmt, detta var det bästa de sett.

Den 22a november tar vi konsten till det kinesiska finrummet i och med den stora finalen här på ett av Kinas absolut mest prestigefyllda universitet. Kommer den professionella kinesiska juryn, bestående av totalt 40 personer, att förstå oss? Kommer de känna känslan?

Fortsättning följer.

Filmklipp från andra delen av uppträdandet:


Gustav Jönsson

 
Gustav läser just nu sista året på sin kandidat i Företagsekonomi och Marknadsföring. Under 2013 bor han i Shanghai, där utbytesstudier kombineras med internship. Hans favoritställe i Kina är Yellow Mountains (Huangshan), där avgasluften från storstan byts ut mot en fantastisk jäkla natur. Det sämsta med Kina, enligt Gustav? Sommarvärmen i Shanghai, såklart.