1
Skrivet den 31 mars, 2014 av Klara Magnusson i Blogg
 
 

Tehus-tricket som jag helst vill glömma

Det var höst och smoggen låg som täckt över Beijing. Jag hade besök av min nuvarande sambo och vi skulle åka till Himmelska Fridens Torg. Väl på torget tog vi hopp-bilder i takt med alla andra turister. Att folk tittade ut mig var vardagsmat vid det här laget likaså att studenter på min skola kom fram till mig och ville bli min vän. Flera gånger i veckan kom andra kinesiska studenter fram, ville byta nummer och lära sig mer engelska – bli min buddy!

Detta hände även på Himmelska Fridens Torg – två studenter, en kille och en tjej i min egen ålder kom fram till mig och min sambo och började prata. Min sambo blev skeptisk men vi fortsatte prata med dem. De frågade om vi ville följa med och ta en öl, både och jag min sambo blev tveksamma och försökte avfärda erbjudandet. Men rätt som det var gick vi med dem, in i hutongerna mot ett tehus. Varningsklockorna ringde – ett tehus – dit skall man inte följa med okända kineser till, det kan bli dyrt! De kinesiska studenterna förstod att vi tvekade, sa att det inte är någon fara, vi behöver inte dricka te – det är ju så dyrt på tehus.

 

De så kallade studenterna.

Trots alla varningsklockor satt jag tillsammans med min sambo till slut inne i tehuset i ett litet rum och pratade med de så kallade studenterna. De var väldigt trevliga och grymma på engelska. Jag var fortfarande lite misstänksam, så jag bad om menyn. Menyn visade humana priser men min skepsis fanns kvar och jag tog en Coca Cola, detsamma gjorde min sambo. Vi visste ju sedan innan att te skulle man minsann inte ta på tehus – man hade ju hört skräckhistorierna.

Så nu satt vi där och pratade inne i ett litet rum i ett tehus, ett sådant tehus som jag lovat mig själv att aldrig gå in i för att inte bli ruinerad. Ändå satt jag där inne – precis så som man inte skulle göra. Jag vet inte hur detta gick till men jag var nog lite för blåögd och lite för förälskad i Kina för att inse att alla inte är lika ärliga.

Efter en stund bad en av de kinesiska studenterna om notan, notan kom in och den kinesiska killen kolla på den, det högg till i mitt bröst och jag kände att något var fel när han säger ”you can also pay with card”. KORT? Det händer ju bara i filmer att man kan betala med kort i Kina…ja nästan så i alla fall. Den kinesiska killen kollar på notan, kollar upp igen och säger ”Do we split or…..”.

Jag visste sedan tidigare att enligt kinesisk sed ska den som bjuder in, betala. Inget sådant erbjudande kom. Jag bad om att få kolla på notan som slutade på över 400 kr – vilket är väldigt mycket för två koppar kaffe och två Coca Cola i Kina. Jag tuffade till mig och frågade varför det kunde bli så dyrt, den kinesiska tjejen svarade glatt – ”yeah we pay for the private room”. Sagt och gjort, vi delade på notan och den kinesiska killen lämnade fram ett kort som definitivt inte såg ut som ett betalkort.

Allt gick snabbt och så snart vi hade betalat var vi ute igen och de kinesiska studenterna tackade för sig och smet iväg snabbt som attan i folkmassorna. De var som bortblåsta. Jag och min Sambo hade en riktigt dålig känsla efter besöken. Hade vi verkligen gått med på detta? Hade vi gått på det berömda tehus-tricket? Ja, tydligen kan även en erfaren ryttare ramla…

Medlurade i till de små gatorna…

 


Klara Magnusson

 
Klaras första kontakt med Kina var redan på tidigt 00-tal då hon åkte till stora landet i öst för att turista och shoppa med sin mor. Det var då som Klaras fascination för Kina började och har bara blivit större och större ju mer hon har fått lära känna landet. Under 2010/2011 bestämde sig Klara för att studerade i Beijing som en del av sin masterexamen men har även turistat runt i landet ett flertal gånger sedan sitt första besök. Klara är vår träningsälskade Göteborska som har en förkärlek för Kinas mat och kulturhistoria. Hon kommer även avslöja kinesiska egenheter, underligheten och en och annan hemlighet.