0
Skrivet den 2 april, 2015 av Erika Staffas i Blogg
 
 

Sagt om tur och otur i Kina (塞翁失马)

chengyu

För inte så länge sedan hörde jag från en kinesisk bekant att det finns över 20000 ordspråk i kinesiskan. Jag vet inte om det är varken fler eller färre än så. Jag försökte googla runt för att få någon slags koppling till våra svenska ordspråk. På svenska wikipedia (källan till all korrekt visdom) finns 310 ordspråk listade. Jag har precis räknat. Wikipedia hänvisar i och för sig även till ”den svenska ordspråksboken” från 1865, L.J Hjertas förlag med upp till 3160 ordspråk listade. Det var så långt jag lyckades luska. Antagligen finns det fler än så.

Vart vill jag komma med det här då? Jo, alltså i förmiddags på min 阅读-lektion (läsning) pratade vi om ordspråket – 塞翁失马 (sai weng shi ma). Men, efter lektionen har jag inte riktigt kunnat släppa det. Det har liksom fastnat och snurrat runt i min tentafebriga hjärna under hela dagen. Det har aha-omskakat mig utan att jag egentligen vet varför. Hur som så tänkte jag dela det med er här idag.

塞翁失马 betyder ordagrant: ”Gamla Mannen Tävlar och Förlorar Hästen

Historien bakom ordspråket lyder som följande: en gång fanns det en man som enbart försörjde sig på en häst och några får.  Mannen bodde precis mellan två krigande riken tillsammans med hans enda son. En dag lyckades mannens enda häst rymma ut ur hägnaden och försvann bort genom åkrarna, mot det andra landet. När mannens grannar fick höra om vad som hade hänt sprang de genast över för att beklaga sig. Till deras förvåning rykte bara mannen på axlarna, muttrade och sa att han inte tyckte att det var särskilt märkvärdigt. Några veckor senare dök hästen plötsligt upp, tillbaka i hägnaden. Då i sällskap med flera nya vackra ridhästar från fronten. När grannarna fick höra vad som hade hänt kom de springandes än en gång, men inte heller då gav mannen dem den reaktion som de väntade sig och vände besvikna hem till sina stugor.

Några dagar senare gav sig mannens son ut för att rida på den ståtligaste hästen i  den nya skaran, men då han inte hade vanan, föll han av och bröt sitt ena ben så illa att det nog aldrig skulle bli helt bra igen. När grannarna fick höra vad som hade hänt sonen sprang de genast över och uttryckte sin sorg. Men ännu en gång blev de förvånade av mannens likgiltighet till sonens olycka. Mitt i förvirringen dök en soldat upp, med order om att alla unga män med hälsa skulle fara till fronten, men då sonens ben var brutet fick han stanna hemma. Inte heller då visade mannen tecken på varken glädje eller sorg. Då fick en granne nog och frågade – hur kan du vara likgiltig när hästen du förlitar dig på försvinner och din enda son far illa? Inte heller glädjas när hästen återvänder med flera nya hästar och din son slipper delta i kriget? På frågan svarade mannen – det går inte att veta om någonting bra som händer faktiskt följs av något bra, eller om någonting dåligt följs av någonting dåligt. Lycka och olycka varierar. Därför skall man inte heller bli alltför glad när det händer någonting tursamt, inte heller för ledsen om det händer något oturligt. Det enda som går att veta är att man oavsett vad måste förbereda sig på allt som livet har att ge.

Vad jag verkligen vill förmedla med det här ordspråket är inte att vi skall sluta bry oss, eller sluta tycka att saker och ting är märkvärdiga som mannen i historien. Men! För mig är det en lugnande tanke att en olycka inte alltid nödvändigtvis följs av en annan. Att man faktiskt aldrig vet vad som kommer att hända, och att allt som vad än händer förhoppningsvis, på något sätt (antagligen inte det sättet du tänkte på), kommer att lösa sig och bli bra ändå.

Ps! Hittade förresten ett Youku-klipp där de berättar (på kinesiska) nästan samma version av historien ovan. Det är kul!


Erika Staffas

 
Profilbild på Erika Staffas
Erika är bosatt i Lund där hon i januari 2017 tar ut en dubbelkandidat i kinesiska och pol. kand. Erika har bott i Beijing, Kunming och Qingdao och började läsa kinesiska redan 2007.