2
Skrivet den 16 september, 2014 av Jessica Sollander i Blogg
 
 

Jessicas favorit Peking anka: Xiao Wang Fu

Peking_duck_roastingVi har skrivit om Peking anka tidigare, men mitt i födelsedagsveckan tänkte jag berätta om mitt absoluta favoritställe med en härlig historia.

XiaoWang Fu finns på fem ställen runt om i Beijing. Det har blivit så stort att det till och med finns ett på shoppinggatan Wangfujing. Men man ska naturligtvis gå till originalet, som ligger på 光华东里2号楼, nära Dongdaqiao lu och Guanghua lu, in i gränderna.

Det finns många historier om varför vissa restauranger lyckas få Peking Anka så krispig och mör samtidigt. Allt från att det är speciella ankor till att man masserar dem på speciella sätt när man marinerar dem. (En del menar att vi kan inte få anka lika knaprigt i Europa eftersom våra ankor är fetare. Vi är mer intresserade av anklever än knaprigt ank-skinn). Man blåser upp ankorna för att separera skinnet från köttet, kokar dem snabbt och sedan torkar dem. När de torkat marineras de och får hänga i minst ett dygn (ibland flera). De grillas sedan långsamt innan de skivas upp och serveras. Traditionellt skivas de upp framför gästerna och ofta serveras mer skinn än kött. På den ursprungliga XiaoWang Fu så finns det ett litet hus i gränden bakom restaurangen där man tillagar ankorna.

En gång när vi var där så satt det en lite gammal man utanför ank-huset. Han var så liten och grå att han såg ut som att han hade kunnat vara 100+. En man gick med ankor till honom från huset och gav dem till den gamla gubben. Han andades in och harklade sig så det ekade mellan husväggarna (så som bara gamla kinesiska män kan). Sedan blåste han upp ankan. Vi bara stod och tittade på i fascination. Han var ankuppblåsaren. Dessutom hade han säkerligen harklat sig i ankan jag precis ätit. Som kontrast till harklandet var han väldigt graciös och smidig när han på något sätt knöt ihop den uppblåsa ankan. Nu i form av ballong. Och nästa. Och nästa. Och nästa. Denna 100-åriga man med oändligt mycket saliv.

Restaurangen är känd för att de har den krispigaste ankan i Beijing. För det finns en hemlighet i hur den blåses upp.

Jag erkänner att jag drar sig lite för att äta ankan där nu, men jag kan också lova att det är den godaste ankan jag ätit.

Bild lånad

 

 


Jessica Sollander

 
Sin ålder till trots är Jessica en RRR (Riktigt Rutinerad Räv) i den kinesiska världen. Första gången hon bodde i Kina var under 2000-2002, och har sedan dess följt den stora tillväxten, framförallt i Shanghai, på nära håll. Under hela 2000-talet har hon spenderat olika kortare sejourer i landet.